Diagrammet visar hur många vattendrag med flodpärlmussla som förekommer i landet och hur stor andel av dessa som har föryngring. För att få aktuella siffror har inventeringsdata samlats in från samtliga länsstyrelser i Sverige. Från början av 1980-talet och fram tills idag har mycket arbete lagts ned på att kartlägga och inventera flodpärlmusslan. Många vattendrag/lokaler ingår idag i länsstyrelsernas miljöövervakning och har inventerats vid mer än ett tillfälle. En enkät skickades ut till länen för att få in aktuella och nödvändiga uppgifter.

Kartan visar andelen vattendrag med föryngrande flodpärlmusselbestånd av totala antalet vattendrag med flodpärlmussla per län. För att få aktuella siffror har inventeringsdata samlats in från samtliga länsstyrelser i Sverige. Från början av 1980-talet och fram tills idag har mycket arbete lagts ned på att kartlägga och inventera flodpärlmusslan. Många vattendrag/lokaler ingår idag i länsstyrelsernas miljöövervakning och har inventerats vid mer än ett tillfälle. En enkät skickades ut till länen för att få in aktuella och nödvändiga uppgifter.

Bakgrund

Flodpärlmusslan är ett ryggradslöst djur som fångat människans intresse genom dess förmåga att bilda pärlor (Margaritifera betyder ”pärlbärare”). Pärlfiske har bedrivits under århundraden med lockelsen att kunna skapa sig en förmögenhet eller dryga ut inkomsten. Endast en av ca 2000-3000 musslor innehåller dock vackra pärlor. Kopplingen till dess värdfisk, öringen och laxen, har också bidragit till att flodpärlmusslan har ett starkt symbolvärde. Flodpärlmusslan är idag bedömd som starkt hotad i den svenska rödlistan och i Internationella Naturvårdsunionen (IUCN) ”Red list” vilket innebär att arten löper stor risk att dö ut i vilt tillstånd. Den är också förtecknad i bilaga 2 till EU:s habitatdirektiv (92/43/EEG), vilket innebär att ett tillräckligt antal områden med förekomster av arten skall ingå i nätverket Natura 2000. Flodpärlmusslan är sedan år 1994 fridlyst i Sverige enligt fiskerilagstiftningen.

Flodpärlmusslan har gått kraftigt tillbaka i hela sitt utbredningsområde under 1900-talet. I Sverige har arten försvunnit från ungefär hälften av de vattendrag där den fanns i början av 1900-talet samtidigt som många nuvarande bestånd utarmats. Orsakerna till flodpärlmusslans tillbakagång beror på flera faktorer som pärlfiske, flottning, skogs- och jordbruk, försurning, övergödning, kanalisering, dikning, vandringshinder, vattenkraftsreglering samt utsättning av ej naturligt förekommande fiskstammar. Då Sverige utgör ett av kärnområdena i Europa har vi ett internationellt ansvar att bevara och säkra flodpärlmusslans fortlevnad. Den har redan försvunnit från ett stort antal vattendrag på grund av mänsklig påverkan genom årens lopp och många bestånd riskerar att gå samma väg om ingenting görs.

Från början av 1980-talet och under hela 2000-talet har mycket arbete lagts ned i hela Sverige på att kartlägga flodpärlmusslan. Man har undersökt vart förekomster finns, om föryngring existerar, vilken utbredning musslan har inom ett vattendrag samt genom övervakning börjat kunna se trender i bland annat beståndsstorlek, reproduktion och längdfördelning. Flodpärlmusslan förekommer idag i samtliga län i Sverige utom i Uppsala, Stockholms, Södermanlands, Gotlands och Kronobergs län.

Flodpärlmussla som biologisk mångfald indikator

Flodpärlmusslan fungerar som en biologisk mångfald indikator därför att förändringar i förekomst av flodpärlmussla och förändringar i beståndens reproduceringsframgångar ger ett mått på såväl vattenkvalitet som fysisk påverkan i vattendrag. Ett livskraftigt bestånd av flodpärlmussla med fungerande reproduktion är ett tecken på ett i många avseenden väl fungerande ekosystem med liten grad av mänsklig påverkan. Yngre musslor reagerar snabbt på störningar och är därför en bra indikator på en allmänt opåverkad sötvattensmiljö. De äldre musslorna indikerar samtidigt, på grund av sin livslängd, att eventuella störningar inte är av tillfällig art (okänslig för tillfälliga fluktuationer). Vidare är flodpärlmusslan lätt att identifiera, kan inte kompensationsvandra i någon betydande utsträckning och dess fysiologi samt krav på miljön är väldokumenterad. Flodpärlmussla som biologisk mångfald indikator baseras både antalet vattendrag med flodpärlmussla, antalet vattendrag med föryngring (musslor <50mm) samt på andelen vattendrag med föryngring av totala antalet musselvatten i Sverige och uppdelat per län. Uppföljning av indikatorn sker årligen genom att samla in data från länsstyrelserna om nyfunna och utdöda bestånd samt om statusen gällande nyrekryteringen av småmusslor har förändrats.

I dag har vi förekomst av flodpärlmussla i 637 huvudvattendrag i Sverige. I endast 46 procent av vattendragen (296 st) har man konstaterat föryngring vilket är oroväckande för artens fortlevnad i Sverige. Om denna siffra står sig kommer nära hälften av våra nuvarande bestånd vara utslagna om ca 100 år. Tittar vi dessutom på de vattendrag där föryngring konstaterats så är andelen småmusslor av totala populationen i de flesta vattendragen väldigt låg. Vi har alltså väldigt få livskraftiga populationer i Sverige sett till hur många bestånd som faktiskt finns. För att vända trenden krävs större miljöhänsyn, restaureringsinsatser och i somliga fall skyddsåtgärder.

Det är viktigt i det nationella arbetet med bevarandet av flodpärlmusslan att ha en aktuell bild på hur statusen ser ut i Sverige, hur föryngringssituationen ser ut samt åt vilket håll trenderna pekar åt i de övervakningslokaler/vattendrag som inventerats vid mer än ett tillfälle.

Indikatorns uppkomst

Arbetet med att ta fram flodpärlmussla som en nationell biologisk mångfald indikator med regional upplösning bedrevs av Länsstyrelsen i Västerbottens län under 2006. Syftet då var dels att ta fram flodpärlmussla som en indikator för biologisk mångfald och presentera den på miljömålsportalen samt att göra en ny statusbedömning av flodpärlmusslan. Data om flodpärlmusslan samlades in från varje länsstyrelse i landet via enkäter. Data kvalitetsgranskades sedan av Västerbotten och Västernorrlands länsstyrelse för att få så statistiskt säkert underlag. Förutom Länsstyrelserna i Västerbotten och Västernorrland har Världsnaturfonden (WWF), Länsstyrelsen i Jönköpings län, RUS och Naturvårdsverket varit delaktiga i initialskedet. Under 2014 genomförde Länsstyrelsen i Västerbotten en ny större kvalitetssäkring av det mussel data som ligger till grund för indikatorn.

Biologi och ekologi

Flodpärlmusslan Margaritifera margaritifera (L.) är en art som är beroende av laxartad fisk för att lyckas med fortplantningen. Musslan står nedgrävd i bäckbotten i strömmande vatten med sand, grus och sten som dominerande bottensubstrat. Den trivs i klara, syrgasrika, näringsfattiga och välbuffrade vatten med stabilt pH. Under gynnsamma förhållanden kan flodpärlmusslan stå kvar på samma plats hela livet. Vid förändringar av livsmiljön, t.ex. vid torka, kan den flytta sig med en s.k. fot (”grävmuskel”) eller dra in foten och låta sig föras med strömmen nedströms.

Flodpärlmusslan livnär sig genom att filtrera vatten genom gälarna. Vid filtreringen syresätts blodet samtidigt som föda i form av organiska partiklar tas upp och ger näring till musslan. Med högre näringshalt och högre temperatur i vattnet ökar musslans tillväxt, men däremot minskar dess livslängd. Musslans tillväxt sker nästan uteslutande under sommarhalvåret vilket leder till att årsringar bildas i skalet. På samma sätt som med träd kan man därför åldersbestämma musslor. Det hittills äldsta kända exemplaret hittades i Jokkmokks kommun och åldersbestämdes till 278 år. Flodpärlmusslan är en av få djurarter som kan bli över 100 år gamla.

Flodpärlmusslorna är skildkönade och blir könsmogna vid ungefär 15–20 års ålder. Fortplantningscykeln (se figur nedan) inleds i regel på sensommaren då hanmusslan släpper ut sina spermier i vattnet. Honan får i sig spermierna med andningsvattnet, varpå äggen befruktas och utvecklas till små (0,05 mm) glochidielarver. En hona producerar vid varje fortplantning 3–5 miljoner glochidier. Efter någon månad innanför skalet stöts larverna ut i vattenströmmen. Endast en liten andel av dessa larver lyckas föras via vattnet till gälarna hos öring eller lax där de fäster och lever som parasiter ca 8–9 månader beroende på vattentemperaturen. När de vuxit till en cirka 0,5 mm stor mussla släpper de taget från fiskens gälar och gräver ned sig i bottensubstratet som ska vara syresatt. Därefter tar det upp till 8 år innan musslan vid en längd av ca 1 cm sticker upp ur bottenmaterialet. Undersökningar har visat på att endast en glochidielarv på 100 miljoner lyckas etablera sig som en liten mussla. Vid låga tätheter kan honmusslorna förvandlas till hermafroditer (tvåkönade) för att få till en fungerande reproduktion. Flodpärlmusslan har en njurliknande form och kan bli uppemot 16 cm lång. Skalet är tjockt och tungt och dess färg är vanligtvis brunsvart medan insidan är täckt av pärlemor. Det säkraste kännetecknet för flodpärlmusslan är låsapparaten vilken kan studeras på döda musslor. Flodpärlmusslan har två huvudtänder i vänster skalhalva och en i den högra.

Bakgrund

Flodpärlmusslan är ett ryggradslöst djur som fångat människans intresse genom dess förmåga att bilda pärlor (Margaritifera betyder ”pärlbärare”). Pärlfiske har bedrivits under århundraden med lockelsen att kunna skapa sig en förmögenhet eller dryga ut inkomsten. Endast en av ca 2000-3000 musslor innehåller dock vackra pärlor. Kopplingen till dess värdfisk, öringen och laxen, har också bidragit till att flodpärlmusslan har ett starkt symbolvärde. Flodpärlmusslan är idag bedömd som starkt hotad i den svenska rödlistan och i Internationella Naturvårdsunionen (IUCN) ”Red list” vilket innebär att arten löper stor risk att dö ut i vilt tillstånd. Den är också förtecknad i bilaga 2 till EU:s habitatdirektiv (92/43/EEG), vilket innebär att ett tillräckligt antal områden med förekomster av arten skall ingå i nätverket Natura 2000. Flodpärlmusslan är sedan år 1994 fridlyst i Sverige enligt fiskerilagstiftningen.

Flodpärlmusslan har gått kraftigt tillbaka i hela sitt utbredningsområde under 1900-talet. I Sverige har arten försvunnit från ungefär hälften av de vattendrag där den fanns i början av 1900-talet samtidigt som många nuvarande bestånd utarmats. Orsakerna till flodpärlmusslans tillbakagång beror på flera faktorer som pärlfiske, flottning, skogs- och jordbruk, försurning, övergödning, kanalisering, dikning, vandringshinder, vattenkraftsreglering samt utsättning av ej naturligt förekommande fiskstammar. Då Sverige utgör ett av kärnområdena i Europa har vi ett internationellt ansvar att bevara och säkra flodpärlmusslans fortlevnad. Den har redan försvunnit från ett stort antal vattendrag på grund av mänsklig påverkan genom årens lopp och många bestånd riskerar att gå samma väg om ingenting görs.

Från början av 1980-talet och under hela 2000-talet har mycket arbete lagts ned i hela Sverige på att kartlägga flodpärlmusslan. Man har undersökt vart förekomster finns, om föryngring existerar, vilken utbredning musslan har inom ett vattendrag samt genom övervakning börjat kunna se trender i bland annat beståndsstorlek, reproduktion och längdfördelning. Flodpärlmusslan förekommer idag i samtliga län i Sverige utom i Uppsala, Stockholms, Södermanlands, Gotlands och Kronobergs län.

Flodpärlmussla som biologisk mångfald indikator

Flodpärlmusslan fungerar som en biologisk mångfald indikator därför att förändringar i förekomst av flodpärlmussla och förändringar i beståndens reproduceringsframgångar ger ett mått på såväl vattenkvalitet som fysisk påverkan i vattendrag. Ett livskraftigt bestånd av flodpärlmussla med fungerande reproduktion är ett tecken på ett i många avseenden väl fungerande ekosystem med liten grad av mänsklig påverkan. Yngre musslor reagerar snabbt på störningar och är därför en bra indikator på en allmänt opåverkad sötvattensmiljö. De äldre musslorna indikerar samtidigt, på grund av sin livslängd, att eventuella störningar inte är av tillfällig art (okänslig för tillfälliga fluktuationer). Vidare är flodpärlmusslan lätt att identifiera, kan inte kompensationsvandra i någon betydande utsträckning och dess fysiologi samt krav på miljön är väldokumenterad. Flodpärlmussla som biologisk mångfald indikator baseras både antalet vattendrag med flodpärlmussla, antalet vattendrag med föryngring (musslor <50mm) samt på andelen vattendrag med föryngring av totala antalet musselvatten i Sverige och uppdelat per län. Uppföljning av indikatorn sker årligen genom att samla in data från länsstyrelserna om nyfunna och utdöda bestånd samt om statusen gällande nyrekryteringen av småmusslor har förändrats.

I dag har vi förekomst av flodpärlmussla i 637 huvudvattendrag i Sverige. I endast 46 procent av vattendragen (296 st) har man konstaterat föryngring vilket är oroväckande för artens fortlevnad i Sverige. Om denna siffra står sig kommer nära hälften av våra nuvarande bestånd vara utslagna om ca 100 år. Tittar vi dessutom på de vattendrag där föryngring konstaterats så är andelen småmusslor av totala populationen i de flesta vattendragen väldigt låg. Vi har alltså väldigt få livskraftiga populationer i Sverige sett till hur många bestånd som faktiskt finns. För att vända trenden krävs större miljöhänsyn, restaureringsinsatser och i somliga fall skyddsåtgärder.

Det är viktigt i det nationella arbetet med bevarandet av flodpärlmusslan att ha en aktuell bild på hur statusen ser ut i Sverige, hur föryngringssituationen ser ut samt åt vilket håll trenderna pekar åt i de övervakningslokaler/vattendrag som inventerats vid mer än ett tillfälle.

Indikatorns uppkomst

Arbetet med att ta fram flodpärlmussla som en nationell biologisk mångfald indikator med regional upplösning bedrevs av Länsstyrelsen i Västerbottens län under 2006. Syftet då var dels att ta fram flodpärlmussla som en indikator för biologisk mångfald och presentera den på miljömålsportalen samt att göra en ny statusbedömning av flodpärlmusslan. Data om flodpärlmusslan samlades in från varje länsstyrelse i landet via enkäter. Data kvalitetsgranskades sedan av Västerbotten och Västernorrlands länsstyrelse för att få så statistiskt säkert underlag. Förutom Länsstyrelserna i Västerbotten och Västernorrland har Världsnaturfonden (WWF), Länsstyrelsen i Jönköpings län, RUS och Naturvårdsverket varit delaktiga i initialskedet. Under 2014 genomförde Länsstyrelsen i Västerbotten en ny större kvalitetssäkring av det mussel data som ligger till grund för indikatorn.

Biologi och ekologi

Flodpärlmusslan Margaritifera margaritifera (L.) är en art som är beroende av laxartad fisk för att lyckas med fortplantningen. Musslan står nedgrävd i bäckbotten i strömmande vatten med sand, grus och sten som dominerande bottensubstrat. Den trivs i klara, syrgasrika, näringsfattiga och välbuffrade vatten med stabilt pH. Under gynnsamma förhållanden kan flodpärlmusslan stå kvar på samma plats hela livet. Vid förändringar av livsmiljön, t.ex. vid torka, kan den flytta sig med en s.k. fot (”grävmuskel”) eller dra in foten och låta sig föras med strömmen nedströms.

Flodpärlmusslan livnär sig genom att filtrera vatten genom gälarna. Vid filtreringen syresätts blodet samtidigt som föda i form av organiska partiklar tas upp och ger näring till musslan. Med högre näringshalt och högre temperatur i vattnet ökar musslans tillväxt, men däremot minskar dess livslängd. Musslans tillväxt sker nästan uteslutande under sommarhalvåret vilket leder till att årsringar bildas i skalet. På samma sätt som med träd kan man därför åldersbestämma musslor. Det hittills äldsta kända exemplaret hittades i Jokkmokks kommun och åldersbestämdes till 278 år. Flodpärlmusslan är en av få djurarter som kan bli över 100 år gamla.

Flodpärlmusslorna är skildkönade och blir könsmogna vid ungefär 15–20 års ålder. Fortplantningscykeln (se figur nedan) inleds i regel på sensommaren då hanmusslan släpper ut sina spermier i vattnet. Honan får i sig spermierna med andningsvattnet, varpå äggen befruktas och utvecklas till små (0,05 mm) glochidielarver. En hona producerar vid varje fortplantning 3–5 miljoner glochidier. Efter någon månad innanför skalet stöts larverna ut i vattenströmmen. Endast en liten andel av dessa larver lyckas föras via vattnet till gälarna hos öring eller lax där de fäster och lever som parasiter ca 8–9 månader beroende på vattentemperaturen. När de vuxit till en cirka 0,5 mm stor mussla släpper de taget från fiskens gälar och gräver ned sig i bottensubstratet som ska vara syresatt. Därefter tar det upp till 8 år innan musslan vid en längd av ca 1 cm sticker upp ur bottenmaterialet. Undersökningar har visat på att endast en glochidielarv på 100 miljoner lyckas etablera sig som en liten mussla. Vid låga tätheter kan honmusslorna förvandlas till hermafroditer (tvåkönade) för att få till en fungerande reproduktion. Flodpärlmusslan har en njurliknande form och kan bli uppemot 16 cm lång. Skalet är tjockt och tungt och dess färg är vanligtvis brunsvart medan insidan är täckt av pärlemor. Det säkraste kännetecknet för flodpärlmusslan är låsapparaten vilken kan studeras på döda musslor. Flodpärlmusslan har två huvudtänder i vänster skalhalva och en i den högra.