Utsläpp av klimatpåverkande gaser

Utsläpp av klimatpåverkande gaser

Ladda ner diagramdata

Skriv ut diagram

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

  • Använda det i trycksaker
  • Använda det i presentationer
  • Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

http://www.sverigesmiljomal.se/miljomalen/begransad-klimatpaverkan/klimatpaverkande-utslapp/

Klimatpåverkande utsläpp

Klimatpåverkande utsläpp som koldioxidekvivalenter från fossila bränslen per invånare år 2015, se vidare Metod. De stora skillnaderna mellan länen beror till stor del på utsläppen från några stora industrier. Sveriges två största stålverk ligger i Norrbottens och Södermanlands län. På Gotland ligger den största cementfabriken och i Västmanlands län den största kalkugnen.

Ladda ner karta

Skriv ut diagram

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

  • Använda det i trycksaker
  • Använda det i presentationer
  • Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

http://www.sverigesmiljomal.se/miljomalen/begransad-klimatpaverkan/klimatpaverkande-utslapp/

Sveriges klimatpåverkande utsläpp (utsläpp av växthusgaser) var 52,7 miljoner ton år 2017. Jämfört med 2016 är det en minskning med 0,5 procent. 

Utsläppen har minskat med 26 procent mellan åren1990 och 2017. Den långsiktiga utsläppsminskningen har framförallt skett mellan år 2003 och 2014. Minskningen kan delvis förklaras av genomförda åtgärder (till exempel övergång till förnybar energi och energieffektivisering) och delvis av avstannad tillväxt inom industrin. 
De åtgärder som har påverkat utsläppsutvecklingen har genomförts under en längre tid och påbörjades till viss del redan före år 1990. Det handlar bland annat om:

  • en historisk utbyggnad av koldioxidfri elproduktion (vattenkraft och kärnkraft samt på senare år biokraft och vindkraft)
  • en utbyggnad av fjärrvärmenäten och den följande övergången från oljeeldade värmepannor till både el och fjärrvärme
  • en högre användning av biobränslen och avfallsbränslen inom el och fjärrvärmeproduktionen
  • bränsleskiften inom industrin
  • minskad deponering av avfall. 

Sverige har som mål att utsläppen av växthusgaser ska nå netto-noll senast år 2045. För att nå dit behöver minskningstakten i genomsnitt över perioden vara mellan fem och åtta procent per år (beroende på hur stor andel av kompletterande åtgärder som utnyttjas), oavsett om utsläppen minskar tidigt eller sent under perioden. Takten beror dock mycket på utsläppsutvecklingen för anläggningar som omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter. 

Huvudsaklig minskning under perioden 2003-2014
De huvudsakliga bidragen till utsläppsminskningen har skett under perioden 2003–2014. I många fall har dock utsläppen minskat till följd av åtgärder och styrmedel som införts tidigare, som investeringar i infrastruktur för fjärrvärme och skatter på energi och koldioxidutsläpp. 

De största bidragen till utsläppsminskningarna kommer från uppvärmning av bostäder och lokaler samt, under senare år, industrin. Även utsläppen från avfallsbehandling, inrikes transporter samt el och fjärrvärme har minskat men är mindre bidragande till den övergripande trenden. 

Utsläppsminskningen inom uppvärmning av bostäder och lokaler samt el och fjärrvärme är till stor del ett resultat av de styrmedel och åtgärder som infördes före år 1990 och under 1990-talet men skärptes i inledningen av 2000-talet. Tidiga styrmedel och åtgärder var investeringar i infrastruktur för fjärrvärme samt skatter på energi och koldioxidutsläpp, som senare växlades upp i inledningen av 2000-talet. Senare infördes även stöd till installation av värmepumpar samt elcertifikatsprogrammet som främjar förnybar elproduktion.

Deponiförbuden och beskattning av deponering av avfall, som infördes i början av 2000-talet, har bidragit till att minska metanutsläppen från deponier samt till att tillgängliggöra avfall som bränsle för el- och fjärrvärmeproduktion.

Utsläppen från jordbruket är sex procent lägre år 2017 jämfört med år 1990. Minskningen beror främst på färre djur, ökad produktivitet och minskad användning av mineralgödsel fram till år 2012. Utsläppen har därefter varit oförändrade och ökade något mellan åren 2016 och 2017.

Utsläppen från inrikes transporter minskar långsamt
Utsläppen från inrikes transporter står för en tredjedel av Sveriges totala utsläpp. År 2017 uppgick inrikes transporters utsläpp till 17 miljoner ton koldioxidekvivalenter vilket är 16 procent lägre än år 1990. Jämfört med år 2016 var utsläppen tre procent lägre under år 2017 

Huvudsakliga faktorer som påverkar utsläppen är det totala trafikarbetet, bränsletyperna som används och fordonens energieffektivitet. Ökningen av biodrivmedel och mer energieffektivare fordon har gjort att utsläppen minskat, men samtidigt har denna minskning dämpats av en ökning i trafikarbetet.

Industrins utsläpp börjar öka 
Industrin står för en knapp tredjedel av Sveriges totala utsläpp. Järn- och stålindustri, mineralindustri och raffinaderier står för merparten av industrins utsläpp i dagsläget. Utsläppen från industrin består av utsläpp från tillverkningsprocesser, utsläpp från förbränning av bränslen samt så kallade diffusa utsläpp (till exempel läckage i gasledningar).

År 2017 var utsläppen 17 procent lägre än år 1990. Pappers- och massaindustrin står för den största minskningen, men även bland annat livsmedelsindustri, kemiindustri, och metallindustrier har bidragit.

Utsläppsminskningen beror delvis på att biobränsleanvändningen ökat och oljeanvändningen minskat, men även på att ny processteknik införts inom bland annat kemiindustrin.

Förändrade produktionsvolymer till följd av konjunkturförändringar inom de olika branschernas marknader har också påverkat utvecklingen. Den globala ekonomiska krisen under perioden 2008–2009 hade en stor inverkan på produktionsvolymen inom utsläppsintensiva branscher och bidrog därför till relativt låga utsläpp år 2009. Den ekonomiska återhämtningen tillsammans med en kall vinter orsakade däremot relativt höga utsläpp år 2010.

Från år 2015 och framåt har utsläppen ökat med omkring fyra procent. Ökningen beror främst på att utsläpp från förbränningen av industriella restgaser inom järn- och stålindustrin har ökat med 17 procent mellan år 2015 och 2017. Även gruvindustrin har bidragit till utsläppsökningen på kort sikt. Utsläppen inom gruvindustrin ökade med 25 procent mellan år 2015 och 2017. Samtidigt har minskningen av utsläppen inom pappers- och massaindustrin samt tryckerier avstannat.

 

Metod

Uppgifterna är hämtade från Sveriges rapportering av utsläppsdata till EU och UNFCCC (FN:s klimatkonvention). På Naturvårdsverkets uppdrag har utsläppssiffrorna tagits fram av SMED (Svenska MiljöEmissionsData), ett konsortium där IVL Svenska Miljöinstitutet, SCB (Statistiska centralbyrån), SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) och SMHI (Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut) ingår.

Den använda metodiken överensstämmer med riktlinjerna för rapportering av växthusgasutsläpp till klimatkonventionen (IPCC 2006 Revised Guidelines for National Greenhouse Gas Inventories). Detta innebär bl.a. att utsläpp av växthusgaser från internationell sjö- och luftfart inte ingår i den nationella statistiken utan redovisas separat. Avgången av koldioxid vid förbränning av biobränslen samt nedbrytning av organiskt avfall ingår inte heller i den nationella totalsumman, eftersom den inte lämnar något långsiktigt bidrag till växthuseffekten. Många ozonnedbrytande ämnen bidrar också till klimatpåverkan, men de omfattas inte av klimatkonventionen och redovisas inte här. Användningen av dessa ämnen regleras i Montrealprotokollet.

De utsläpp och upptag av växthusgaser som redovisas är i huvudsak baserade på officiell svensk statistik; bl.a. har energistatistik, avfallsstatistik samt jord- och skogsbruksstatistik använts. Data om utsläppen från industrin har sitt ursprung dels i de årliga miljörapporterna till tillsynsmyndigheterna, dels i beräkningar med hjälp av aktivitetsuppgifter och emissionsfaktorer samt i vissa fall expertbedömningar.

Detaljerade beskrivningar av använd metodik finns i National Inventory Report 2017.

Koldioxiden är viktigast bland de växthusgaser som släpps ut i Sverige, men flera andra föroreningar bidrar också till växthuseffekten. Hit hör framför allt metan, dikväveoxid (lustgas) och ett antal fluorhaltiga s.k. F-gaser (fluorkolväten, fluorkarboner samt svavelhexafluorid). De olika gasernas bidrag till växthuseffekten kan jämföras och adderas till varandra om man multiplicerar mängden av varje enskild gas med dess GWP-faktor (GWP = global warming potential). Denna faktor anger hur effektiv gasen är som klimatpåverkare i förhållande till koldioxiden, vanligen sett i ett hundraårsperspektiv (GWP100).

Annorlunda uttryckt kan man på detta sätt räkna om utsläppen av olika växthusgaser i koldioxidekvivalenter. Här nedan anges några av de viktigaste växthusgasernas GWP-faktorer. Den första kolumnen anger de faktorer som används i Kyotoprotokollet och i utsläppsrapporteringen till klimatkonventionen, medan den andra anger nyare uppskattningar publicerade av FN:s klimatpanel IPCC år 2013.

Växthusgas

 

GWP100

 

CO2 (koldioxid)

1

1

CH4 (metan)

25

28

N2O (dikväveoxid)

298

265

HFC 134a (ett av fluorkolvätena)

1 430

1 300

CF4 (en fluorkarbon, dvs. en PFC)

7 390

6 630

SF6 (svavelhexafluorid)

22 800

23 500

Redovisningen av växthusgasutsläppen på kartan utgår från de nationella data som Sverige rapporterar årligen till FN:s klimatkonvention (UNFCCC) och SCB:s statistik över befolkningen. Mer om utsläppsdata se Metod på regionalnivå.

Fördjupning

Fler perspektiv

Sveriges klimatpåverkan kan belysas på flera olika sätt.

På Naturvårdsverkets hemsida (se länken nedan under ”Mer information”) finns även statistik över upptag och utsläpp av växthusgaser från markanvändning, som inte framgår i denna indikator. Där finns även statistik över utsläpp från bränsle som tankas i Sverige och används till utrikes sjöfart och flyg, även kallad internationell bunkring, utsläpp som inte heller framgår i denna indikator.

Som ett komplement till denna indikator finns även två kompletterande indikatorer här på Sverigesmiljömål.se som med två olika skärningar redovisar så kallade konsumtionsbaserade  utsläpp, det vill säga utsläpp som tar hänsyn till klimatpåverkan som svensk konsumtion orsakar i Sverige och andra länder: Konsumtionsbaserade utsläpp i Sverige och i andra länder samt Konsumtionsbaserade utsläpp per område.

På SCB:s hemsida finns dessutom klimatutsläpp redovisade enligt ytterligare ett kompletterande beräkningssätt: produktionsbaserade utsläpp – det vill säga utsläpp från svenska aktörer (utsläpp från svenska företag och personer som skett både utanför och innanför Sveriges gränser).

För mer information:

Utsläppsdata för EU:

Utsläppsdata för Länder som omfattas av Kyotoprotokollet:

Andra länkar med utsläppsdata (öppnas i nytt fönster):

 

 

Om data

Kontaktperson för indikatorn

Lars Klintwall Handläggare lars.klintwall@naturvardsverket.se 010-698 12 82

Ansvarig myndighet för indikatorn Klimatpåverkande utsläpp: Naturvårdsverket