Toxicitetsindex för växtskyddsmedel i ytvatten i Skåne län

Växtskyddsmedel i ytvatten

Toxicitetsindex för uppmätta halter av växtskyddsmedelsrester i ytvatten. Indexet visar trenden för de sammanlagda förekomsterna av växtskyddsmedelsrester i förhållande till riktvärden för substanserna (index för år 2002 är satt till 100).

Ladda ner diagramdata för Växtskyddsmedel i ytvatten

Skriv ut diagram för Växtskyddsmedel i ytvatten

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

  • Använda det i trycksaker
  • Använda det i presentationer
  • Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

https://www.sverigesmiljomal.se/miljomalen/giftfri-miljo/vaxtskyddsmedel-i-ytvatten/skane-lan/

Ingen minskning av växtskyddsmedel i ytvatten

Växtskyddsmedel används främst för att skydda odlade grödor på åkern mot konkurrerande ogräs eller skadliga svampar och insekter. Rester av dessa medel kan transporteras från åkern ut i bäckar och åar till exempel vid kraftiga regn. Om halterna av de aktiva substanserna är höga finns det en risk att växter och djur som lever i vattendraget påverkas negativt. För att kunna bedöma risken bestäms ett riktvärde som anger den högsta halt för varje substans som växter och djur förväntas klara av. Toxicitetsindexet för Skåne baseras på analysresultat från ett välstuderat vattendrag i ett jordbruksområde och visar hur ofta och hur mycket de uppmätta halterna överskrider substansernas respektive riktvärde.

Under perioden 2002–2019 har indexet varierat mellan åren utan någon tydlig trend. Diflufenikan och imidakloprid är de substanser som oftast påträffas över riktvärdet och därmed ger störst bidrag till indexet över hela perioden. Mellanårsvariationen i indexet kan påverkas av väderlek och hög förekomst av vissa enstaka substanser. Exempelvis utgjorde metiokarb 83 % av det förhöjda indexet i Skåne 2013 medan diflufenikan stod för 6 % och resterande 54 substanser utgjorde tillsammans 10 %. Metiokarb är, av andra skäl, inte längre godkänt för användning i Sverige. Detta visar att enstaka substanser under en kort period kan påträffas i förhöjda halter och troligtvis ha ökad påverkan på miljön i vattendraget.

Risken för att vattenlevande organismer ska påverkas av växtskyddsmedel har inte minskat sedan 2002 i Skånes län.

Metod

Toxicitetsindexet baseras på data från miljöövervakning av växtskyddsmedelsrester som bedrivs inom den nationella miljöövervakningens programområde Jordbruksmark. Övervakningen har bedrivits sedan år 2002 i fyra små avrinningsområden, så kallade typområden. De fyra områdena ligger i Västra Götaland, Östergötland, Halland och Skåne. Områdena tjänar som exempel på hur det kan se ut i mindre vattendrag i intensiva jordbruksregioner i Sverige.

Dataunderlaget kommer från analyserade ytvattenprover som tagits i de bäckar som avvattnar de fyra typområdena. Provtagningen är tidsstyrd så att ett delprov tas var 90:e minut och samlas ihop veckovis, därmed motsvarar proverna medelhalten under en vecka. Årligen tas ett tjugotal prover, vanligtvis från maj till slutet av oktober, med uppehåll under augusti då det vanligen är låga vattenflöden. Från områdena i Skåne och Halland har det, speciellt på senare år, samlats in prov till och med november för att täcka in den längre växtodlingssäsongen i de södra delarna av Sverige. Antalet substanser som analyserats i varje vattenprov var de första åren knappt 80 men utökades 2009 till ca 110 och uppgick år 2019 till närmare 160 substanser. Det ökande antalet är kopplat till att nya substanser godkänns för användning inom jordbruket, samtidigt som substanser som inte längre används eller är tillåtna fortsätts att analyseras så länge de påträffas i ytvatten, vilket är fallet för många svårnedbrytbara substanser.

Substanserna kan bara inkluderas i indikatorn om de har ett riktvärde, det vill säga om det finns ett värde som anger den högsta halt av en substans som inte förväntas påverka de vattenlevande organismer negativt. Som riktvärde används i första hand de miljökvalitetsnormer och bedömningsgrunder som tagits fram av Havs- och vattenmyndigheten (HVMFS 2019:25). I andra hand används riktvärden framtagna av Kemikalieinspektionen. De substanser som saknar miljökvalitetsnormer och riktvärden jämförs mot de preliminära riktvärden som tagits fram som underlag för tolkning av resultat i miljöövervakningen och för beräkning av toxicitetsindex.

Tio substanser, främst så kallade pyretroider, har ett riktvärde som är lägre än vad som är möjligt att mäta och har därför uteslutits ur beräkningarna, utom för jämförelse i figur 3. Fyra substanser som under de första åren var svåra att mäta i tillräckligt låga halter har lagts till i beräkningarna för indikatorn 2019, och detta har gett en retroaktiv uppdatering av indikatorn. En av substanserna är imidakloprid som har analyserats sedan 2009 och vars gränsvärde bestämdes 2019 (HVMFS 2019:25), vilket är betydligt lägre än det preliminära värde som användes innan dess.

Indikatorn baseras på en metod för att beräkna toxicitetsindex som har tagits fram och använts av U.S. Geological Survey inom det amerikanska miljöövervakningsprogrammet National Water-Quality Assessment (NAWQA). Metoden benämns Pesticide Toxicity Index (PTI). Indikatorn som presenteras här är en modifiering av det amerikanska toxicitetsindexet.

Toxicitetsindexet visar den sammanlagda förekomsten av växtskyddsmedelsrester i förhållande till de ingående substansernas respektive riktvärde. Detta är ett relativt mått som beräknas som summan av toxicitetskvoter, det vill säga den uppmätta halten för varje påträffad substans, dividerad med riktvärdet för respektive substans. Kvoterna summeras sedan årsvis. Vid ett högre värde på indexet (PTI) ökar risken för att rester av växtskyddsmedel kan ge negativa effekter på de vattenlevande organismerna. För att kunna följa utvecklingen av indikatorn för växtskyddsmedel över åren sattes indexet till 100 vid undersökningens början, år 2002. Hög eller låg förekomst av enstaka substanser kan ge stor effekt på indexet under enskilda år (se fördjupningstext).

Miljöövervakningen av växtskyddsmedelsrester utförs av Institutionen för vatten och miljö vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Institutionen för mark och miljö vid samma universitet är datavärd för programområde Jordbruksmark på uppdrag av Naturvårdsverket.

Beräkningarna av indikatorn har utförts av institutionen för vatten och miljö, SLU. Mer detaljerad information om miljöövervakningen av växtskyddsmedelsrester och indikatorn finns publicerad i rapporter från Institutionen för vatten och miljö och SLU Centrum för kemiska bekämpningsmedel i miljön.

Kontaktperson vid institutionen för vatten och miljö, SLU: Bodil Lindström.

Fördjupning

Bakgrund till mätningarna

Användningen av växtskyddsmedel på jordbruksmark har minskat något och uppgick 2006 till ca 1 700 ton aktiv substans, år 2013 till ca 1 500 ton och 2018 ca 1 370 ton (SCB, 2019). Eftersom användning innebär ett avsiktligt utsläpp i miljön är det speciellt viktigt att följa upp spridning och förekomst av växtskyddsmedelsrester i miljön för att kunna följa upp med riskminimerande åtgärder.

De fyra typområdena där indexet beräknas ligger i jordbruksintensiva områden i olika delar av södra Sverige och speglar olika odlingsinriktningar, jordar och väderbetingelser. Förutom att analysera rester av växtskyddsmedel i bäckarna som avvattnar området intervjuas lantbrukarna om deras användning av växtskyddsmedel. Under den undersökta perioden har ogräsmedel (herbicider) varit den mest använda (räknat i kg) och mest spridda (räknat som areal) typen av växtskyddsmedel i typområdena. Svampmedel (fungicider) har haft större användning än insektsmedel (insekticider), vilket delvis beror på att insektsmedel vanligtvis sprids i lägre doser. Den använda mängden växtskyddsmedel per areal har varit högre i Hallands och Skånes typområden (med viss variation) jämfört med Västra Götalands och Östergötlands typområden. Det beror bland annat på att odlingssäsongen är längre i Halland och Skåne samt att mer krävande grödor odlas där jämfört med de andra typområdena. 

Resultat från mätningarna

Det sammanvägda toxicitetsindexet för de fyra typområdena visar stor variation mellan åren Mellanårsvariationen beror bland annat på om de substanser som har låga riktvärden påträffas i höga eller låga halter, eftersom dessa fynd tydligt påverkar indikatorn. Av de ca 175 substanser som analyserats under hela eller delar av perioden är det drygt 120 substanser som påträffats vid ett eller flera tillfällen, i ett eller flera vattendrag. Av dessa är det tio substanser som står för mellan 50 % och 90 % av indexet under ett enskilt år. Ett exempel från 2019 är den halttopp av det godkända insektsmedlet alfacypermetrin som långsamt klingade av under några veckor i Skånes typområde, vilket gav upphov till drygt 20 % av det sammanvägda indexet för områdena, och 50 % av indexet för Skåne det året.

Ogräsmedel är den mest använda typen av bekämpningsmedel i typområdena, vilket även visat sig i fynden i ytvattenproverna. De vanligast förekommande substanserna i typområdena har varit desamma under majoriteten av de undersökta åren, bland annat med fynd av ogräsmedlen bentazon och glyfosat i alla ytvattenprov. Dock har bentazon och glyfosat inte bidragit med mer än 0,12 % respektive 0,07 % till index eftersom de aldrig påträffats över riktvärdet. Imidakloprid och diflufenikan är de substanser som oftast påträffats över riktvärdet och därmed varit de substanser som bidragit mest till index, med 25 % respektive 9 % summerat över alla år och alla typområden.

Från och med denna uppdatering av indikatorn ingår fyra substanser som tidigare var svåra att analysera i tillräckligt låga nivåer, det vill säga i halter under deras respektive riktvärde. Data för dessa substanser, varav en är imidakloprid, har nu lagts till indikatorn bakåt i tiden. De tio substanser som fortfarande är svåra att analysera i tillräckligt låga nivåer har lagts till i figur 3 för jämförelse.

Den samlade bedömningen blir att den potentiella risken för att vattenlevande organismer ska påverkas av växtskyddsmedel inte har minskat sedan 2002.

Figur 1: Toxicitetsindexet för uppmätta halter av växtskyddsmedelsrester i ytvatten områdesvis för de fyra typområdena under perioden 2002–2019. Indexet är redovisat som absolut värde utan indexering mot ett visst år.

 

Figur 2: Toxicitetsindexet för uppmätta halter av växtskyddsmedelsrester i ytvatten områdesvis för de fyra typområdena under perioden 2002–2019. Indexet visar trenden för de sammanlagda förekomsterna av växtskyddsmedelsrester i förhållande till riktvärden för substanserna (index för år 2002 är satt till 100).

 

Figur 3: Sammanlagt toxicitetsindex för uppmätta halter av växtskyddsmedelsrester i ytvatten för de fyra typområdena under perioden 2002–2019. Indexet är redovisat som absolut värde utan indexering mot ett visst år, med respektive  utan tio substanser som fortfarande är svåra att analysera i tillräckligt låga nivåer för jämförelse. (PTI=Pesticide Toxicity Index)

 

Länkar

Mer information om mätningarna av växtskyddsmedel finns hos Institutionen för vatten och miljö.
Data finns hos datavärdarna på Institutionen mark och miljö på SLU.

Mer information om Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö, bekämpningsmedel och riktvärden för växtskyddsmedel finns på Kemikalieinspektionens webbplats.

Mer information om miljöövervakning finns på Naturvårdsverkets webbplats.

Om data

Typ av indikator enligt DPSIR:
Status (tillstånd)

Kontaktperson för indikatorn

Stefan Gabring stefan.gabring@kemi.se

Ansvarig myndighet för indikatorn Växtskyddsmedel i ytvatten: Kemikalieinspektionen