Förändringar i halter av vissa långlivade organiska ämnen i modersmjölk från förstföderskor från Uppsalaregionen i relation till 1996 års värde.

Diagram

Miljögifter i modersmjölk och blod

Miljögifter har analyserats i enskilda prover av modersmjölk (CB 153, dioxiner, PBDE och p,p'-DDE) och i blodserum (PFOS, PFOA och långkedjiga PFAS). Halterna är presenterade som procent av medianhalterna i mjölk respektive blod vid undersökningens start.

Ladda ner diagramdata för Miljögifter i modersmjölk och blod

Skriv ut diagram för Miljögifter i modersmjölk och blod

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

Använda det i trycksaker
Använda det i presentationer
Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

https://www.sverigesmiljomal.se/miljomalen/giftfri-miljo/miljogifter-i-modersmjolk-och-blod/

Långlivade organiska miljögifter har fått en omfattande spridning i miljön och återfinns också i modersmjölk och blod från människor. Miljögifter har analyserats i enskilda prover av modersmjölk (dioxiner, CB 153, PBDE och p,p'-DDE) och av blodserum (PFOS, PFOA och långkedjiga PFAS). Halterna är presenterade som procent av medianhalterna i mjölk respektive blod vid undersökningens start. Halterna av hårt reglerade miljögifter, såsom dioxiner och PFOS, minskar medan långkedjiga PFAS visar på en ökning i början av tidsperioden för att sedan nå en platå och eventuellt därefter en svag minskning. Tidstrender i haltförändringarna har också undersökts med hjälp av regressionsanalys (se fördjupning).

Miljögifter finns fortfarande i modersmjölk och blod

En mängd långlivade organiska miljögifter har fått en omfattande spridning i miljön och kommer att finnas kvar där under lång tid framöver eftersom de är så svårnedbrytbara. Flera av dessa miljöförorenande ämnen ansamlas även i djur och människor, där halter exempelvis kan hittas i modersmjölk och blod. Halterna i modersmjölk och blod avspeglar människans exponering och kan användas som en indikator för att se om exponeringen ökar eller minskar. Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö innebär att långlivade organiska miljögifter inte ska förekomma i modersmjölk eller i blod.

Vid mätningar i modersmjölk från förstföderskor boende i Uppsalaregionen har halter av de långlivade miljögifterna dioxiner, PCBer, PBDE (bromerade flamskyddsmedel) och p,p'-DDE (nedbrytningsprodukt av DDT) hittats. Det förekommer också högfluorerade ämnen (PFAS) i blodprover från samma kvinnor. De högfluorerade ämnen som inkluderats i indikatorn är PFOS och PFOA samt summan av tre långkedjiga PFAS (PFNA, PFDA, PFUnDA).

Förändring i halterna över tid har även beräknats med hjälp av regressionsanalys efter justering för viktiga modifierande faktorer såsom mödrarnas ålder. Mellan åren 1996 och 2022 minskade halterna av dioxiner med ca 5 procent per år. PCBer (representerat av halten CB 153) och PBDE minskade i modersmjölk med ca 6 procent per år. Halterna av p,p'-DDE i modersmjölk minskade med ca 7 procent per år mellan 1996 och 2022. Halterna av PFOS och PFOA i blod har minskat med ca 8 respektive 5 procent per år 1996–2022. Under tidsperioden 1996–2012 har halterna av de långkedjiga PFAS ökat med ca 3 procent per år medan halten därefter, 2012–2022, har minskat med ca 4 procent per år.

Halterna av dioxiner, PCBer, PBDE och p,p'-DDE i modersmjölk och PFOS och PFOA i blod minskar endast långsamt trots att användning och spridning av dessa ämnen har begränsats. PCB och DDT är sedan lång tid förbjudna och användningen har upphört. Vissa bromerade flamskyddsmedel har förbjudits inom EU och åtgärder har vidtagits för att begränsa oavsiktlig bildning av dioxiner. PFOS och PFOA har förbjudits inom EU och användningen har minskat efter att industrin har fasat ut dessa ämnen. Trots det förekommer dessa ämnen fortfarande i miljön. Det beror både på förekomst i och läckage av ämnena från äldre material och varor samt att de endast mycket långsamt bryts ner i naturen. Den här typen av långlivade ämnen bidrar till att det är särskilt svårt att nå det miljötillstånd som eftersträvas i miljökvalitetsmålet Giftfri miljö.

De ökande halterna av långkedjiga PFAS (PFNA, PFDA, PFUnDA) i början av perioden indikerar att de ännu inte hade uppmärksammats eller åtgärdats i tillräcklig grad. Den platå som senare observeras sammanfaller i tiden med att de identifierades som särskilt farliga ämnen och fördes upp på kandidatförteckningen i EU:s kemikalielagstiftning Reach. Under de senaste tio åren av mätningarna ses nu även en minskning av halterna för de långkedjiga PFAS.

De sjunkande halterna av dioxiner, PCBer, PBDE och p,p'-DDE i modersmjölk samt av PFOS och PFOA i blod visar att de åtgärder som vidtagits för att minska utsläppen i miljön har lett till minskad exponering av befolkningen.

Metod

Livsmedelsverket samlar regelbundet in modersmjölk och blodprov från förstagångsmödrar i Uppsalaområdet sedan år 1996. Urvalet av mödrar görs slumpmässigt. Mjölken samlas in av kvinnorna själva under tredje veckan efter förlossningen. Ett blodprov tas från kvinnorna tre veckor efter förlossningen i samband med att mjölkprovet hämtas in. Eftersom halterna av långlivade organiska miljögifter i modersmjölk minskar med antalet barn som en kvinna föder och ammar har enbart förstföderskor inkluderats. Information om kostvanor och livsstil erhålls via enkäter. Dessa kan användas vid bedömning av enskilda data.

De ämnen som analyserats i modersmjölk är

Polyklorerade bifenyler (PCB) bestående av 13 olika kongener (CB 28, 52, 101, 105, 114, 118, 138, 153, 156, 157, 167, 170, 180), representerat av CB 153 i figuren,
Polyklorerade dibenso-p-dioxiner (PCDD) och dibensofuraner (PCDF), presenterat som toxicitetsekvivalenten (TEQ) från WHO TEF₂₀₂₂ för PCDD/F i figuren (finns både för WHO TEF₂₀₀₅ och WHO TEF₂₀₂₂ i fördjupningen),
p,p'-DDE (nedbrytningsprodukt av DDT),
Polybromerade difenyletrar (PBDE) bestående av olika kongener (BDE 47, 99, 100, 153), presenterat som summan av PBDE i figuren.

I blod har följande PFAS (perfluorerade alkylsubstanser) analyserats

Perfluoroktansulfonsyra (PFOS),
Perfluoroktansyra (PFOA),
Långkedjiga PFAS, Perfluornonansyra (PFNA), Perfluordekansyra (PFDA), Perfluorundekansyra (PFUnDA), presenterat som summan av PFNA, PFDA och PFUnDA i figuren.

Antalet mödrar som deltagit i studien har varierat mellan åren. Under de första åren, 1996–1999, rekryterades drygt 300 mödrar, medan det under perioden 2000–2004 deltog totalt 90 mödrar. Perioden representeras bara av en punkt per ämne i diagrammet eftersom det fanns förhållandevis få prover. Under 2006–2022 har varje provtagningsår omfattat minst 30 mödrar.

Sedan 1996 har totalt ca 1 000 prover av modersmjölk och ca 1 400 prover av blod samlats in. Alla ämnen i indikatorn har dock inte analyserats från alla deltagare och inte från alla år.

Analyser i modersmjölk:

PCB i 631 prover 1996–2022,
PCDD/F i 446 prover 1996–2022,
p,p'-DDE i 501 prover(1996-2016) och i 18 poolade prover med 10 prover i varje pool (2017-2022),
summa PBDE i 869 prover.

Analyser i serum:

PFOS i 868 prover,
PFOA, PFNA, PFDA och PFUnDA i 869 prover.

Livsmedelsverket ansvarar för rekrytering av mödrar till undersökningarna, samt för hembesök, provinsamling, kemiskt analysarbete och databearbetning. De kemiska analyserna genomförs på Livsmedelsverket, med undantag för dioxinanalyserna som fram till 2006 utfördes vid externa laboratorier och PFAS som analyserats av Stockholms universitet. De aktuella laboratorierna deltar regelbundet i internationella interkalibreringar och använder certifierade standard-, blank- och kontrollprover. I figuren presenteras medianhalter för respektive ämne eller ämnesgrupp i procent av medianhalten vid undersökningens start. För att kunna jämföra förändringar i halter över tid har linjär regression använts för att beräkna medelförändringen i procent under tidsperioden. Den linjära regressionen har korrigerats för moderns ålder och BMI (body mass index, det vill säga [vikt (kg)] / [längd (m)]2), viktuppgång under graviditeten (%) och viktnedgång från förlossning fram till att provet tas 3 veckor senare (%).

Undersökningarna ingår sedan år 2000 i den nationella miljöövervakningen och genomförs på uppdrag av Naturvårdsverket. Institutet för Miljömedicin (IMM), Karolinska institutet, är datavärd för programområdet Hälsorelaterad miljöövervakning på uppdrag av Naturvårdsverket, där denna övervakning ingår.

Kontaktperson vid Livsmedelsverket: Pernilla Hedvall Kallerman

Fördjupning

Bakgrund till mätningarna i modersmjölk

Många kemiska ämnen sprids i miljön. Vissa av dessa ämnen är stabila mot nedbrytning och samtidigt bioackumulerande. Det medför att de kan finnas kvar i miljön under mycket lång tid och att de ansamlas i djur och människor. Den här typen av egenskaper bedöms som särskilt farliga enligt både miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och den europeiska kemikalielagstiftningen. Exempel på sådana ämnen är dioxiner, PCB, DDT, bromerade flamskyddsmedel (till exempel PBDE) och högfluorerade ämnen (PFAS). Människor exponeras för dessa ämnen framför allt genom livsmedel såsom fisk, kött och mejeriprodukter. PFAS har även uppmärksammats på senare tid då de har hittats i höga halter i dricksvatten på ett stort antal platser i Sverige. Användning och utsläpp av flera långlivade och bioackumulerande organiska ämnen har kraftigt begränsats under 1970–1990-talen.

Spädbarn exponeras i hög grad för organiska miljögifter via modersmjölk. Modersmjölken är oftast den enda födan för spädbarnet, och halterna i mjölken speglar barnets intag av ämnena under amningsperioden. Barn är även särskilt känsliga för många av de effekter som dessa ämnen kan orsaka. Mjölkhalterna speglar också moderns kroppsbelastning, vilken kan påverka barnet under fostertiden. Modersmjölk är därför ett bra provmaterial att använda för att få en uppfattning om människors exponering för organiska miljögifter. PFAS går inte över till modersmjölken i lika hög grad som de andra föroreningarna och halterna är högre i blod. Studier tyder däremot på att PFAS kan passera placentan under graviditeten och därmed exponera fostret.

Tidigare studier utförda vid Karolinska Institutet i Stockholm av Koidu Norén och medarbetare har visat att halten av många långlivade organiska miljögifter i modersmjölk har sjunkit sedan mätningarna inleddes i början på 70-talet till år 2000. PBDE-halterna i svensk modersmjölk ökade dock kraftigt från 70- till 90-talet. Undersökningar av PFOS och PFOA i modersmjölk visade liknande trender med ökningar fram till slutet på 1990-talet. Sedan slutet på 1990-talet visar undersökningarna att halterna av PFOS och PFOA sjunker. Långkedjiga PFAS har inte ingått i dessa undersökningar.

Resultat från mätningar i modersmjölk och blod i Uppsala

Sedan 1996 har Livsmedelsverket samlat in modersmjölk och blod från förstföderskor i Uppsala län. Syftet med studien är att undersöka om halten av vissa miljögifter som PCB, bromerade flamskyddsmedel, klorerade bekämpningsmedel och högfluorerade ämnen (PFAS) förändrats med tiden. Eftersom livsmedel är den stora källan till mödrarnas halter av dessa ämnen så utnyttjas resultaten också vid riskvärdering av miljöföroreningar i livsmedel, samt vid riskvärdering av spädbarns exponering under fosterstadiet och amning.

Beräknat utifrån linjär regression minskade medelhalten av CB 153 med 6 procent per år (figur 1) och medelhalten av dioxiner med ca 5 procent per år (figur 2), mellan åren 1996 och 2022. Dioxinerna visas både med toxicitetsekvivalenten (TEQ) för WHO TEF₂₀₀₅ (figur 2a) och WHO TEF₂₀₂₂ (figur 2b). Medelhalten av p,p'-DDE minskade med 7 procent per år under perioden 1996-2022 (figur 3). För summahalterna av PBDE kan en nedåtgående trend på ca 6 procent per år utläsas mellan år 1996 och 2022 (figur 4). Halten av PFOS och PFOA i blod har minskat med ca 8 respektive 5 procent per år 1996–2022 (figur 5 och 6). Under samma tidsperiod har halterna av de långkedjiga PFAS (mätt som summan av PFNA, PFDA, PFUnDA) ökat med ca 3 procent per år under 1996–2012 och sedan minskat ca 4 procent per år under åren 2012-2022 (figur 7).

Figur 1. CB 153. Varje punkt i figuren motsvarar halten PCB 153 i ett enskilt modersmjölksprov. Regressionslinjen visar tidstrenden, justerad för mammans ålder, BMI, viktuppgång under graviditeten och viktnedgång efter förlossningen. Medelhalten av CB 153 i modersmjölk minskade med 5,9 % per år under perioden 1996-2022.

Figur 2a. PCDD/F TEQ₂₀₀₅ (dioxiner). Varje punkt i figuren motsvarar halten PCDD/F TEQ₂₀₀₅ i ett enskilt modersmjölksprov. Regressionslinjen visar tidstrenden, justerad för mammans ålder, BMI, viktuppgång under graviditeten och viktnedgång efter förlossningen. Medelhalten av PCDD/F TEQ2005 i modersmjölk minskade med 4,9 % per år under perioden 1996-2022.

Figur 2b. PCDD/F TEQ₂₀₂₂ (dioxiner). Varje punkt i figuren motsvarar halten PCDD/F TEQ₂₀₂₂ i ett enskilt modersmjölksprov. Regressionslinjen visar tidstrenden, justerad för mammans ålder, BMI, viktuppgång under graviditeten och viktnedgång efter förlossningen. Medelhalten av PCDD/F TEQ2022 i modersmjölk minskade med 5,0 % per år under perioden 1996-2022.

Figur 3. p,p´-DDE. År 1996-2016 motsvarar varje punkt i figuren halten p,p´-DDE i ett enskilt modersmjölksprov. År 2017-2019 motsvarar varje punkt i figuren halten p,p´-DDE i ett poolat modersmjölksprov (tre pooler/år). Varje pool består av 10 enskilda slumpmässigt utvalda modersmjölksprov. Regressionslinjen visar tidstrenden, justerad för mammans ålder, BMI, viktuppgång under graviditeten och viktnedgång efter förlossningen. Medelhalten av p,p´-DDE i modersmjölk minskade med 6,7 % per år under perioden 1996-2022.

Figur 4. Summa PBDE. Varje punkt i figuren motsvarar halten summa PBDE (summan av kongenerna BDE-47, 99, 100 och 153) i ett enskilt modersmjölksprov. Regressionslinjen visar tidstrenden, justerad för mammans ålder, BMI, viktuppgång under graviditeten och viktnedgång efter förlossningen. Medelhalten av summa PBDE i modersmjölk minskade med 5,9 % per år under perioden 1996-2022.

Figur 5. PFOS. Varje punkt i figuren motsvarar halten PFOS i ett enskilt serumprov. Regressionslinjen visar tidstrenden, justerad för mammans ålder, BMI, viktuppgång under graviditeten och viktnedgång efter förlossningen. Medelhalten av PFOS i serum minskade med 7,9% per år 1996-2022.

Figur 6. PFOA. Varje punkt i figuren motsvarar halten PFOA i ett enskilt serumprov. Regressionslinjen visar tidstrenden, justerad för mammans ålder, BMI, viktuppgång under graviditeten och viktnedgång efter förlossningen. Medelhalten av PFOA i serum minskade med 4,8 % per år 1996-2022.

Figur 7. Summa PFNA, PFDA och PFUnDA. Varje punkt i figuren motsvarar halten av summan av 3 långkedjiga perfluorerade karboxylsyror i ett enskilt serumprov. Regressionslinjen visar tidstrenden, justerad för mammans ålder, BMI, viktuppgång under graviditeten och viktnedgång efter förlossningen. Medelhalten av summan av PFNA, PFDA och PFUnDA i serum ökade med 1,1 % per år 1996-2019.

Mätningar i olika delar av landet

Provtagningar har även gjorts på förstföderskor från andra platser i Sverige för att undersöka om det finns några regionala skillnader i halter av miljögifter i modersmjölk. Provtagningarna omfattade Göteborg (2001), Lund (2003) och Lycksele (2004) med 30–40 mödrar per region. Analyser gjordes bland annat av PCBer, klorerade pesticider (bl.a. p,p’-DDE) och PBDE. Efter justering för faktorer som är kända för att påverka halten av organiska miljögifter i modersmjölk (ålder, BMI, viktuppgång under graviditet etcetera) kunde vissa signifikanta regionala skillnader i halter av de studerade ämnena observeras. Skillnaderna var dock små och generellt var skillnaderna mellan individer större än skillnaderna mellan regioner. Även mätningar av PFAS i blod från allmänbefolkningen i Sverige visar att skillnaderna är små mellan olika regioner, med undantag för orter där dricksvattnet har varit förorenat. Det är känt att Uppsala tidigare haft förhöjda halter av PFAS i dricksvattnet orsakade av brandskum. Halterna av de PFAS som ingår i indikatorn (PFOS, PFOA, PFNA, PFDA och PFUnDA) har dock visat sig inte vara påverkade av exponering från dricksvattnet, då studier som gjorts på förstföderskorna visar att det inte är några skillnader i halterna mellan mödrar som bott i områden som fått kontaminerat dricksvatten och mödrar från andra områden i eller utanför Uppsala. Däremot är halterna av PFHxS och PFBS förhöjda i Uppsala och ingår därför inte i indikatorn. Halterna av PFAS i indikatorn kan därför anses jämförbara med allmänbefolkningen i Sverige.

Kostrekommendationer och gränsvärden

För att förhindra ett för högt intag av organiska miljögifter från livsmedel, rekommenderar Livsmedelsverket ett begränsat intag av fet fisk från Östersjön, Vänern och Vättern. Specifikt uppmanas barn, både pojkar och flickor, samt kvinnor i barnafödande ålder (således även gravida och ammande) att högst två–tre gånger per år konsumera strömming från Östersjön, vildfångad lax och öring från Östersjön, Vänern och Vättern, sik från Vänern och Vättern samt vildfångad röding från Vättern. Inom EU finns gränsvärden samt åtgärdsgränser för dioxiner och PCBer i livsmedel och djurfoder. För kött och köttprodukter, ägg, mjölk och vegetabiliska fetter varierar gränsvärdet för dioxiner och dioxinlika PCBer mellan 1,25 och 10,0 pg TEQ2005/g fett. För fisk och fiskprodukter är gränsvärdet för närvarande 6,5 pg TEQ2005/g färskvikt. Sverige har ett undantag från gränsvärdet för fisk sedan 2012. Det möjliggör saluförande av fet Östersjöfisk på den egna (nationella) marknaden, oavsett om fisken klarar gränsvärdet eller inte. En viktig förutsättning för det svenska undantaget är att Sverige kan visa att systemet med kostråd innebär ett tillfredsställande skydd ur hälsorisksynpunkt. Livsmedelsverket har därför till uppgift att informera om riskerna med fet fisk från Östersjöområdet, och om kostråden gällande denna fisk.

Livsmedelsverket har antagit nya dricksvattenföreskrifter med anledning av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/2184 om kvaliteten på dricksvatten där gränsvärden för PFAS i dricksvatten ingår. Gränsvärdena ska tillämpas från 1 januari 2026 och innefattar ett summavärde för 21 olika PFAS på 100 ng/L och ett för PFAS4 (PFOS, PFHxS, PFOA och PFNA) på 4 ng/L. Från 2023 finns gemensamma gränsvärden inom EU för vissa PFAS i animaliska livsmedel. För kött och ägg varierar gränsvärdet mellan 1,3 och 9,0 µg PFAS4/kg och för fisk och skaldjur variera gränsvärdet mellan 2,0 och 45 µg PFAS4/kg. Gränsvärdena kommer så småningom att utökas till flera kategorier av livsmedel.