Förändringar i halter av vissa långlivade organiska ämnen i modersmjölk från förstföderskor från Uppsalaregionen i relation till 1996 års värde.

Miljögifter i modersmjölk och blod 1996 till 2016

Miljögifter har analyserats i enskilda prover av modersmjölk (PBDE, dioxiner, PCB 153 och p,p´-DDE) och i samlingsprover av blodserum (PFOS, PFOA och långkedjiga PFAS). Kurvorna är baserade på regressionslinjer som justerats för viktiga modifierande faktorer, till exempel mödrarnas ålder. Halterna har räknats om till procent av halterna i mjölk respektive blod vid undersökningens start.

Ladda ner diagramdata

Skriv ut diagram

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

  • Använda det i trycksaker
  • Använda det i presentationer
  • Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

http://www.sverigesmiljomal.se/miljomalen/frisk-luft/partiklar-i-pm-25

Miljögifter finns fortfarande i modersmjölk och blod. Miljögifter har analyserats i enskilda prover av modersmjölk (PBDE, dioxiner, PCB 153 och p,p´-DDE) och i samlingsprover av blodserum (PFOS, PFOA och långkedjiga PFAS). Kurvorna är baserade på regressionslinjer som justerats för viktiga modifierande faktorer, till exempel mödrarnas ålder. Halterna har räknats om till procent av halterna i mjölk respektive blod vid undersökningens start. Halterna av hårt reglerade miljögifter, såsom dioxiner och PFOS, minskar medan långkedjiga PFAS ökar.

Miljöföroreningar finns fortfarande i modersmjölk och blod

En mängd långlivade organiska ämnen har fått en omfattande spridning i miljön. De kommer  att finnas kvar i miljön under lång tid framöver eftersom de är så svårnedbrytbara. Flera av dessa miljöförorenande ämnen ansamlas även i djur och människor, där halter exempelvis kan hittas i modersmjölk och blod. Halterna i modersmjölk och blod avspeglar människans exponering och kan användas som en indikator för att se om exponeringen ökar eller minskar. Enligt miljökvalitetsmålet Giftfri miljö ska förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Halterna av naturfrämmande ämnen ska vara nära noll och deras påverkan på människors hälsa och ekosystemen försumbar. Halterna av naturligt förekommande ämnen ska vara nära bakgrundsnivåerna. Målet är således att långlivade organiska ämnen inte ska förekomma i modersmjölk eller i blod.

Vid mätningar i modersmjölk från förstföderskor boende i Uppsalaregionen har halter av de långlivade miljögifterna PCBer, DDE (nedbrytningsprodukt av DDT), dioxiner och PBDE (bromerade flamskyddsmedel) hittats. Det förekommer också högflourerade ämnen (PFAS – per- och polyfluorerade alkylsubstanser) i blodprover från samma kvinnor. De högfluorerade ämnen som inkluderats i indikatorn är PFOS och PFOA samt summan av fem långkedjiga PFAS (PFNA, PFDA, PFUnDA, PFDoDA, PFTrDA).

Mellan åren 1996 och 2016 minskade halterna av dioxiner, PCBer (representerat av halten PCB 153) och PBDE i modersmjölk med 5-7 procent per år. Halterna av DDE minskade med 7 procent per år mellan 1996 och 2012. Halterna av PFOS och PFOA i blod har minskat med 8 respektive 3 procent per år 1997-2016. Under samma tidsperiod har dock halterna av de långkedjiga PFAS ökat med 3 procent per år. Halterna av PCBer, DDE, dioxiner, och PBDE i modersmjölk och PFOS och PFOA i blod minskar endast långsamt trots att användning och spridning begränsats. PCB och DDT är sedan lång tid förbjudna och användningen har upphört. Vissa bromerade flamskyddsmedel har förbjudits inom EU och åtgärder har vidtagits för att begränsa oavsiktlig bildning av dioxiner. PFOS har förbjudits inom EU och användningen av både PFOS och PFOA har minskat efter att industrin har fasat ut dessa ämnen. Trots att användningen i flera fall är förbjuden eller att ämnena har fasats ut på frivillig väg, förekommer dessa ämnen fortfarande i miljön. Det beror både på förekomst i och läckage av ämnena från äldre material och varor samt att de endast mycket långsamt bryts ner i naturen. Den här typen av långlivade ämnen bidrar till att det är särskilt svårt att nå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö.

De sjunkande halterna i modersmjölk samt av PFOS och PFOA i blod visar att de åtgärder som vidtagits för att minska utsläppen i miljön har lett till minskad exponering av befolkningen. Ökningen av de långkedjiga PFAS visar att viss typ av förorening inte har åtgärdats i tillräcklig grad.

Metod

Från år 1996 till år 1999 har Livsmedelsverket analyserat modersmjölk från förstagångsmödrar i Uppsalaområdet en gång per år. Från år 2000 analyseras prover insamlade vartannat eller vart fjärde år. Urvalet av mödrar görs slumpmässigt. Mjölken samlas in av kvinnorna själva under tredje veckan efter förlossningen. Ett blodprov tas från kvinnorna tre veckor efter förlossningen i samband med att mjölkprovet hämtas in. Eftersom halterna av långlivade organiska miljöföroreningar i modersmjölk minskar med antalet barn som en kvinna föder och ammar har enbart förstföderskor valts. Information om kostvanor och livsstil erhålls via enkäter i samband med provtagningen. Dessa kan användas vid bedömning av enskilda data. Varje provtagningsår omfattar minst 30 mödrar. Sedan 1996 har totalt ca 530 prover av modersmjölk och blod samlats in.

De ämnen som analyserats i modersmjölk sedan 1996 är polyklorerade bifenyler (PCB) bestående av 13 olika kongener (PCB 28, 52, 101, 105, 114, 118, 138, 153, 156, 157, 167, 170, 180), DDT (p,p´-DDT och nedbrytningsprodukten p,p´-DDE), polybromerade difenyletrar (PBDE) bestående av 5–9 olika kongener (alltid BDE 47, 99, 100, 153, 154), hexabromcyklododekan (HBCD), hexaklorbensen (HCB), beta-hexaklorocyklohexan (ß-HCH), trans-nonaklor och oxyklordan. Vissa av modersmjölksproverna har även analyserats för polyklorerade dibenso-p-dioxiner (PCDD) och polyklorerade dibensofuraner (PCDF), samt för myskämnen, som finns i vissa parfymer och hudkrämer. I blod har PFAS-ämnen analyserats. Fler ämnen bör ingå i framtida tidsserier och tas med i indikatorn.

Livsmedelsverket ansvarar för rekrytering av mödrar till undersökningarna, samt för hembesök, provinsamling, kemiskt analysarbete och databearbetning. De kemiska analyserna genomförs på Livsmedelsverket, med undantag för dioxinanalyserna som fram till 2006 utfördes vid externa laboratorier och PFAS som analyseras av ACES, Stockholms universitet. De aktuella laboratorierna deltar regelbundet i internationella interkalibreringar och använder certifierade standardprover, blankprover och kontrollprover. För att kunna jämföra halter över tid korrigeras om möjligt analysresultaten för bl.a. moderns ålder och BMI (body mass index, det vill säga [vikt (kg)] / [längd (m)]2).

Undersökningarna ingår sedan år 2000 i den nationella miljöövervakningen och genomförs på uppdrag av Naturvårdsverket. Institutet för Miljömedicin (IMM), Karolinska institutet, är datavärd för programområdet Hälsorelaterad miljöövervakning på uppdrag av Naturvårdsverket, där denna övervakning ingår.

Kontaktperson vid Livsmedelsverket: Irina Gyllenhammar.

Fördjupning

Bakgrund till mätningarna i modersmjölk

Många kemiska ämnen sprids i miljön. Vissa av dessa ämnen är stabila mot nedbrytning, vilket medför att de kan finnas kvar i miljön under mycket lång tid, och samtidigt bioackumulerande, det vill säga att de ansamlas i djur och människor. Den här typen av egenskaper bedöms som särskilt farliga enligt både miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och den europeiska kemikalielagstiftningen. Exempel på sådana ämnen är dioxiner, PCB, DDT, bromerade flamskyddsmedel (till exempel PBDE) och högfluorerade ämnen (PFAS). Människor exponeras framförallt för dessa ämnen genom livsmedel såsom fisk, kött och mejeriprodukter. PFAS-ämnen har även uppmärksammats på senare tid då de har hittats i höga halter i dricksvatten på ett flertal platser i Sverige. Användning och utsläpp av flera långlivade och bioackumulerande organiska ämnen har kraftigt begränsats under 1970–1990-talen.

Spädbarn exponeras i hög grad för organiska miljögifter via modersmjölk. Modersmjölken är oftast den enda födan för spädbarnet, och halterna i mjölken speglar barnets intag av ämnena under amningsperioden. Barn är även särskilt känsliga för många av de effekter som dessa ämnen kan orsaka. Mjölkhalterna speglar också moderns kroppsbelastning, vilken kan påverka barnet under fostertiden. Modersmjölk är därför ett bra provmaterial att använda för att få en uppfattning om människors exponering för organiska miljögifter. PFAS går inte över till modersmjölken i lika hög grad som de andra föroreningarna och halterna är högre i blod. Studier tyder däremot på att PFAS kan passera placentan under graviditeten och därmed exponera fostret.

Tidigare studier utförda vid Karolinska Institutet i Stockholm av Koidu Norén och medarbetare har visat att halten av många långlivade organiska miljögifter i modersmjölk har sjunkit sedan mätningarna inleddes i början på 70-talet till år 2000. PBDE-halterna i svensk modersmjölk ökade dock kraftigt från 70- till 90-talet. Undersökningar av PFOS och PFOA i modersmjölk visade liknande trender med ökningar fram till slutet på 1990-talet. Sedan slutet på 1990-talet visar undersökningarna att halterna av PFOS och PFOA sjunker. Långkedjiga PFAS har inte ingått i dessa undersökningar.

Resultat från mätningar i modersmjölk och blod i Uppsala

Sedan 1996 har Livsmedelsverket samlat in modersmjölk och blod från förstföderskor i Uppsala län. Syftet med studien är att undersöka om halten av vissa miljögifter som PCB, bromerade flamskyddsmedel, klorerade bekämpningsmedel och högfluorerade ämnen (PFAS) förändrats med tiden. Eftersom livsmedel är den stora källan till mödrarnas halter av dessa ämnen så utnyttjas resultaten också vid riskvärdering av miljöföroreningar i livsmedel, samt vid riskvärdering av spädbarns exponering under fosterstadiet och amning.

Mellan åren 1996 och 2016 minskade medianhalterna av dioxiner och PCB 153 med 6 procent per år. Medianhalten av p,p´-DDE minskade med 7 procent per år under perioden 1996-2016. För halterna av PBDE kan en nedåtgående trend på ca 6 procent per år utläsas mellan år 1996 och 2016. Halterna av PFOS och PFOA har minskat med 8 respektive 3 procent per år 1997-2016 i blod. Under samma tidsperiod har dock halterna av de långkedjigaPFAS (mätt som summan av PFNA, PFDA, PFUnDA, PFDoDA och PFTrDA) ökat med 3 procent per år.

 

 

 

 

 

 

 

 

Mätningar i olika delar av landet

Provtagningar har även gjorts på förstföderskor från andra platser i Sverige för att undersöka om det finns några regionala skillnader i halter av miljögifter i modersmjölk. Provtagningarna omfattade Göteborg (2001), Lund (2003) och Lycksele (2004) med 30–40 mödrar per region. Analyser gjordes bland annat av PCBer, klorerade pesticider (bl.a. p,p´ DDE) och PBDE. Efter justering för faktorer som är kända för att påverka halten av organiska miljögifter i modersmjölk (ålder, BMI, viktuppgång under graviditet etcetera) kunde vissa signifikanta regionala skillnader i halter av de studerade ämnena observeras. Skillnaderna var dock små och generellt var skillnaderna mellan individer större än skillnaderna mellan regioner. Mätningar av PFAS i blod från allmänbefolkningen i Sverige visar att skillnaderna är små mellan olika regioner, med undantag för orter där dricksvattnet har varit förorenat.

Kostrekommendationer och gränsvärden

För att förhindra ett för högt intag av organiska miljögifter från livsmedel, rekommenderar Livsmedelsverket ett begränsat intag av fet fisk från Östersjön, Vänern och Vättern. Specifikt uppmanas barn, både pojkar och flickor, samt kvinnor i barnafödande ålder (således även gravida och ammande) att högst två–tre gånger per år konsumera strömming från Östersjön, vildfångad lax och öring från Östersjön, Vänern och Vättern, sik från Vänern samt vildfångad röding från Vättern. Inom EU finns gränsvärden samt åtgärdsgränser för dioxiner och dioxinlika PCB:er i livsmedel och djurfoder. För kött och köttprodukter, ägg, mjölk och vegetabiliska fetter varierar gränsvärdet för dioxiner mellan 1,25 och 5,5 pg TEQ/g fett. För fisk och fiskprodukter är gränsvärdet för närvarande 6,5 pg TEQ/g färskvikt. Sverige har ett undantag från gränsvärdet för fisk som permanentades 2012. Detta möjliggör saluförande av fet Östersjöfisk på den egna (nationella) marknaden, oavsett om fisken klarar gränsvärdet eller inte. En viktig förutsättning för det svenska undantaget är att Sverige kan visa att systemet med kostråd innebär ett tillfredsställande skydd ur hälsorisksynpunkt. Livsmedelsverket har därför till uppgift att informera om riskerna med fet fisk från Östersjöområdet, och om kostråden gällande denna fisk.

Livsmedelsverket har infört en åtgärdsgräns för PFAS i dricksvatten, som vägledning för dricksvattenproducenterna. Om dricksvattnet har högre halter än åtgärdsgränsen ska åtgärder vidtas snarast för att sänka halten PFAS i dricksvattnet till så låga halter som är praktiskt möjligt under åtgärdsgränsen.

Mer information (öppnas i nytt fönster)

Mer data hos datavärden på Institutet för Miljömedicin (IMM)

Om miljöövervakning och mätningar i modersmjölk på Naturvårdsverket

Livsmedelsverket (gränsvärden, kostrekommendationer med mera)

Kemikalieinspektionen (miljökvalitetsmålet Giftfri miljö, regler om kemikalier med mera)

Folkhälsomyndigheten (miljörelaterad ohälsa)

Om data

Typ av indikator enligt DPSIR:
Påverkan
Dataleverantör:

Kontakt för indikatorn

Stefan Gabring stefan.gabring@kemi.se

Ansvarig myndighet för indikatorn Miljögifter i modersmjölk och blod: Kemikalieinspektionen