Toxicitetsindex för växtskyddsmedel i ytvatten

Växtskyddsmedel i ytvatten

Toxicitetsindex för uppmätta halter av växtskyddsmedelsrester i ytvatten. Indexet visar trenden för de sammanlagda förekomsterna av växtskyddsmedelsrester i förhållande till substansernas riktvärden (index för år 2002 är satt till 100).

Ladda ner diagramdata

Skriv ut diagram

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

  • Använda det i trycksaker
  • Använda det i presentationer
  • Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

http://www.sverigesmiljomal.se/miljomalen/frisk-luft/partiklar-i-pm-25

Växtskyddsmedel i ytvatten

Toxicitetsindex för uppmätta halter av växtskyddsmedelsrester i ytvatten i förhållande till riktvärden för ämnena i olika jordbruksområden år 2015.

Ladda ner karta

Skriv ut diagram

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

  • Använda det i trycksaker
  • Använda det i presentationer
  • Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

http://www.sverigesmiljomal.se/miljomalen/frisk-luft/partiklar-i-pm-25

Uppdaterad statistik

För den här indikatorn finns uppdaterad statistik i rapporten Årlig uppföljning 2019.
Årlig uppföljning 2019 (Naturvårdsverkets webbplats)

Ingen tydlig trend för växtskyddsmedel i ytvatten

Växtskyddsmedel som används i jordbruket kan läcka ut i våra vattendrag. När substanserna kommer ut i vattnet finns det en risk att de påverkar vattenlevande organismer. Halterna av naturfrämmande ämnen ska vara nära noll och deras påverkan på mäniskors hälsa och ekosystemen försumbar för att uppnå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö.

Miljömålsindikatorn visar hur risken för påverkan på vattenlevande organismer förändrats över åren, utifrån resultat från fyra välstuderade vattendrag i jordbruksområden. Indexet är en sammanslagning av alla växtskyddsmedelshalter i förhållande till substansernas riktvärden, där riktvärdet anger den högsta halt då det inte förväntas några negativa effekter av substansen i ytvatten.

Utifrån indexberäkningarna syns ingen minskning under perioden, vad gäller risken för att växtskyddsmedel från jordbruket ska påverka vattenlevande organismer. Snarare ses en svagt ökande trend under de år som mätningarna pågått. Dock har hög eller låg förekomst av enstaka substanser orsakat trendavvikelser för enskilda år (se fördjupningstext). Det är därför viktigt att följa trenden över en längre tid för att spegla långsiktiga förändringar i regelverk, användning av växtskyddsmedel och den generella utvecklingen inom jordbruket.

I ett längre perspektiv krävs genomgripande förändringar för att komma bort från beroendet av växtskyddsmedel och för att minska risken att de växtskyddsmedelsrester som förekommer i vattendrag påverkar vattenlevande organismer.

Metod

Toxicitetsindexet baseras på data från miljöövervakning av växtskyddsmedelsrester som bedrivs inom den nationella miljöövervakningens programområde Jordbruksmark. Övervakningen har bedrivits sedan år 2002 i fyra små avrinningsområden, s.k. typområden. De fyra områdena ligger i Västra Götaland, Östergötland, Halland och Skåne. Områdena tjänar som exempel på hur det kan se ut i intensiva jordbruksregioner i Sverige.

Dataunderlaget består av analysresultat från ytvattenprover som tagits i de fyra små bäckar som avvattnar typområdena. Provtagningen är tidsstyrd så att ett delprov tas var 80:e minut och samlas ihop veckovis, därmed motsvarar proverna medelhalten under en vecka. Årligen har ett tjugotal prover tagits i områdena i Västra Götaland och Östergötland, vanligtvis från maj till slutet av oktober med uppehåll under augusti då det vanligen är låga vattenflöden. Från områdena i Skåne och Halland har det, speciellt på senare år, samlats in något fler prov per år för att täcka in den längre växtodlingssäsongen. Antalet substanser som analyserats i varje vattenprov var tidigare ca åttio stycken men utökades 2009 ca 110 och uppgick år 2015 till 133 substanser

Substanserna kan bara inkluderas i indikatorn om de har ett riktvärde, dvs. ett värde på den högsta halt då negativa effekter av substansen inte förväntas på de vattenlevande organismerna. Indexet visar hur uppmätta halter förhåller sig till riktvärden för respektive substans. I första hand används de miljökvalitetsnormer och bedömningsgrunder som tagits fram av Havs- och vattenmyndigheten (HVMFS 2015:4). Därefter används riktvärden framtagna av Kemikalieinspektionen. Därutöver har 49 stycken, för indikatorn relevanta, preliminära riktvärden tagits fram som underlag för tolkning av resultat i miljöövervakningen och för beräkning av toxicitetsindex. De substanser som har ett riktvärde som är lägre än vad som är möjligt att detektera i analyserna under hela tidsperioden har uteslutits ur beräkningarna. Det gäller i första hand en grupp av insekticider som kallas pyretroider. Utöver dessa har alla analyserade substanser inkluderats i indikatorn.

Indikatorn baseras på en metod för att beräkna toxicitetsindex som har tagits fram och använts av U.S. Geological Survey inom det amerikanska miljöövervakningsprogrammet National Water-Quality Assessment (NAWQA). Metoden benämns Pesticide Toxicity Index (PTI). Indikatorn som presenteras här är en modifiering av det amerikanska toxicitetsindexet.

Toxicitetsindexet visar den sammanlagda förekomsterna av växtskyddsmedelsrester i förhållande till de ingående substansernas respektive riktvärde. Detta är ett relativt mått som beräknas som summan av toxicitetskvoter, dvs. den uppmätta halten för varje påträffad substans, dividerad med riktvärdet för respektive substans. Kvoterna summeras sedan årsvis. Ju högre värde på indexet (PTI) desto större risk att rester av växtskyddsmedel gett negativa effekter på de vattenlevande organismerna under det undersökta året. För att kunna följa utvecklingen av indikatorn för växtskyddsmedel över åren sattes indexet till 100 vid undersökningens början, år 2002.

Hög eller låg förekomst av vissa enstaka substanser kan orsaka trendavvikelser enskilda år (se fördjupningstext).

Miljöövervakningen av växtskyddsmedelsrester utförs av Institutionen för vatten och miljö vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Institutionen för mark och miljö vid samma universitet är datavärd för programområde Jordbruksmark på uppdrag av Naturvårdsverket.

Beräkningarna av indikatorn har utförts av Institutionen för vatten och miljö, SLU. Mer detaljerad information om miljöövervakningen av växtskyddsmedelsrester och indikatorn finns publicerad i rapporter från Institutionen för vatten och miljö och KompetensCentrum för kemiska bekämpningsmedel.

Kontaktperson vid Institutionen för vatten och miljö, SLU: Jenny Kreuger

Fördjupning

Bakgrund till mätningarna

Växtskyddsmedel används i huvudsak för att skydda växter inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsbruk mot svampangrepp, skadedjur eller konkurrerande växter.  Omkring 1600 ton verksam substans av växtskyddsmedel används per år. Eftersom användning innebär ett avsiktligt utsläpp i miljön är det speciellt viktigt att följa upp spridning och förekomst av växtskyddsmedelsrester i miljön.

Beräkningarna av toxicitetsindexet baseras på data från fyra avrinningsområden, s.k. typområden som ligger i Skåne, Halland, Västra Götaland och Östergötland. De fyra typområdena ligger i jordbruksintensiva områden i olika delar av södra Sverige och speglar olika odlingsinriktningar, olika jordar och olika väderbetingelser. Sedan 2002 har bäckarna som avvattnar dessa typområden undersöks med avseende på växtskyddsmedelsrester. Dessutom har information om vad som använts på åkrarna i typområdena också samlats in sedan 2002. Ogräsmedel (herbicider) har varit den mest använda (räknat i kg) och mest spridda (räknat som areal) typen av växtskyddsmedel i områdena. Svampmedel (fungicider) har haft större användning än insektsmedel (insekticider), vilket delvis beror på att insektsmedel vanligtvis sprids i lägre doser. Den använda mängden växtskyddsmedel per areal har varit högre i Hallands och Skånes typområden jämfört med de andra två områdena, vilket bland annat beror på att odlingssäsongen är längre i Halland och Skåne. Undersökningarna visar också att användningen (kg/ha) i typområdena generellt har minskat något under perioden, vilket delvis kan bero på att substanserna sprids i allt lägre doser men också på förändringar i val av grödor.

Resultat från mätningarna

Startår för indikatorn är år 2002, då mätningarna startade. Trots att användningen av växtskyddsmedel i områdena har minskat något under de undersökta åren så visar inte den sammanvägda indikatorn för de fyra områdena någon motsvarande tendens att minska med åren. Mellanårsvariationen som bl.a. beror på väderlek samt hög eller låg förekomst av vissa enstaka substanser, gör det svårt att se en tydlig trend. Exempelvis hade tre av fyra typområden förhöjda index 2008 vilket bland annat berodde på substansen pikoxystobin, som det året utgjorde 20 % av det samlade indexet i Östergötland, 30 % i Skåne och 40 % i Halland. Substansen har under de följande åren utgjort en betydligt lägre andel av det samlade indexet. Det tydligaste exemplet uppvisar typområdet i Skåne under 2013 då metiokarb utgjorde 78 % av totala indexet medan diflufenikan utgjorde 12 % och resterande 54 substanser tillsammans utgjorde 10 %. Metiokarb är, av andra skäl, inte längre godkänt för användning i Sverige. 

Ogräsmedel har dominerat fynden i typområdena vilket beror på att denna typ av växtskyddsmedel har varit de mest använda. De vanligast förekommande substanserna i typområdena har varit desamma under de undersökta åren, bland annat med fynd av ogräsmedlet bentazon i alla ytvattenprov. Dock har bentazon inte bidragit nämnvärt till index eftersom det aldrig påträffats över riktvärdet. Diflufenikan har varit den substans som oftast påträffats över riktvärdet och därmed varit den substans som bidragit mest till index. Under alla år har totalt 100 substanser bidragit till indikatorn i alla typområden, varav 27 stycken har bidragit till index varje år. Av dessa 27 substanser som bidragit till index varje år och i alla typområden har diflufenikan ensamt utgjort 11 %. I Skåne har diflufenikan utgjort 18 % av områdets samlade index för alla år. Riktvärdet för diflufenikan höjdes år 2014, och det har påverkat indexet. Trots det är diflufenikan den substans som bidragit mest till indexet för alla typområden.

Typområdet i Skåne har generellt haft ett högre index än de andra områdena, medan typomrpdet i Västergötland haft lägst index under alla år. Indexet för Halland ligger högreunder de senaste åren jämfört med de första åren, medan det för Östergötland minskat något under de senare åren, förutom under 2013 och 2014. Generellt är det dock svårt att se någon tydlig gemensam trend i resultaten för typområdena.

Den samlade bedömningen blir att den potentiella risken för att vattenlevande organismer ska påverkas av växtskyddsmedel därmed inte har minskat sedan 2002.

Länkar

Mer information om mätningarna av växtskyddsmedel finns hos Institutionen för vatten och miljö.
Data finns hos datavärdarna på  Institutionen mark och miljö på SLU och
kompetenscentrum för kemiska bekämpningsmedel.

Mer information om Miljömålet Giftfri miljö, bekämpningsmedel och riktvärden för växtskyddsmedel finns på Kemikalieinspektionens webbplats.

Mer information om miljöövervakning finns på Naturvårdsverkets webbplats under ”Tillståndet i miljön – miljöövervakning”.

Om data

Typ av indikator enligt DPSIR:
Status (tillstånd)

Kontakt för indikatorn

Stefan Gabring stefan.gabring@kemi.se

Ansvarig myndighet för indikatorn Växtskyddsmedel i ytvatten: Kemikalieinspektionen