De kväveutsläpp till luft som orsakar nedfall utgörs av kväveoxid, som främst kommer från vägtrafik, arbetsmaskiner och energiproduktion, och ammoniak, som främst kommer från jordbruk. En stor del av det kväve som faller ned över Sverige kommer från andra länder. Både de svenska och de internationella utsläppen behöver minska ytterligare. 

Även ekosystem på land kan påverkas när halterna av övergödande ämnen blir alltför höga. Den kritiska belastningen för skogsmark överskrids i dag i delar av Sverige genom atmosfäriskt nedfall av övergödande kväve. Överskridande kan leda till att markvegetationen i skogarnas ekosystem påverkas. Det innebär också en ökad risk för läckage av nitrat till bäck-, sjö- och grundvatten.

Kvävenedfall bidrar begränsat till övergödning i länet

I Sverige finns en tydlig gradient med högst kvävenedfall i de sydvästra delarna, där det regnar mycket samtidigt som vindarna från sydväst för med sig luftföroreningar från kontinenten. Även de svenska utsläppen av kväveoxider och ammoniak till luft är som högst i sydväst. Uppsala tillhör de delar av landet där kvävenedfallet är som lägst.

Det totala kvävenedfallet till barrskog uppvisar en statistiskt säkerställd minskning under perioden 2001-2023. För Sverige som helhet är minskningen cirka 48 procent.

Kvävenedfall anses vara en begränsad påverkanskälla för övergödning i Uppsala län. Medelvärdet för kvävenedfallet till barrskog 2023 var 3,3 kilogram per hektar och år, vilket är en liten minskning jämfört med föregående år. Kvävenedfallet har minskat kraftigt i länet sedan 2001, och de små ökningarna under de senaste åren bedöms vara inom intervallet för naturlig variation. För 2023 är nedfallet bland de fem lästa registrerade noteringarna sen mätningarna startade år 2001.

Medelvärdet för länet understiger den kritiska belastningsgränsen för barrskog i Sverige som är 5 kilogram kväve per hektar och år.