Toxicitetsindex för växtskyddsmedel i ytvatten i Skåne län

Växtskyddsmedel i ytvatten

Toxicitetsindex för uppmätta halter av växtskyddsmedelsrester i ytvatten. Indexet visar trenden för de sammanlagda förekomsterna av växtskyddsmedelsrester i förhållande till riktvärden för substanserna (index för år 2002 är satt till 100).

Ladda ner diagramdata

Skriv ut diagram

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

  • Använda det i trycksaker
  • Använda det i presentationer
  • Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

http://www.sverigesmiljomal.se/miljomalen/giftfri-miljo/vaxtskyddsmedel-i-ytvatten/skane-lan/

Ingen tydlig trend för växtskyddsmedel i ytvatten

Växtskyddsmedel som används i jordbruket kan läcka ut i våra vattendrag. Vid förhöjda halter finns det en risk att djur och växter som lever i vattendraget påverkas negativt. Halterna av naturfrämmande ämnen, så som växtskyddsmedel, ska vara nära noll och deras påverkan på människors hälsa och ekosystemen försumbar för att uppnå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö.

 

 

Indexet är beräknat utifrån prover av ytvatten från jordbruksbäckar som ingår i den nationella miljöövervakningen av växtskyddsmedel. Övervakningen har bedrivits sedan år 2002 i fyra små avrinningsområden, s.k. typområden. De fyra områdena ligger i Västra Götaland, Östergötland, Halland och Skåne. Områdena tjänar som exempel på hur det kan se ut i intensiva jordbruksregioner i Sverige.

 

Indikatorn visar hur risken för påverkan på vattenlevande organismer förändrats över åren, utifrån resultat från ett vattendrag i Skåne jordbruksområde. Indexet är en sammanslagning av alla växtskyddsmedelshalter i förhållande till substansernas riktvärden, där riktvärdet anger den högsta halt då man inte förväntar sig några negativa effekter av substansen i ytvatten.

 

Under perioden 2002-2017 har indexet varierat mellan åren utan tydlig trend. De flesta åren har index varit lägre än 2002, speciellt de första åren, men med enstaka toppar vissa år. Mellanårsvariationen i indexet kan  påverkas starkt av väderlek och hög förekomst av vissa enstaka substanser. Exempelvis utgjorde metiokarb 83 % av indexet i Skåne 2013 medan diflufenikan stod för 6 % och resterande 54 substanser utgjorde tillsammans 10 %. Metiokarb är, av andra skäl, inte längre godkänt för användning i Sverige. De två mindre topparna 2008 och 2009 utgjordes främst av svampmedlet pikoxystrobin (33% respektive 27%). Detta visar att enstaka substanser kan påträffas i höga halter under en kort period och troligtvis ha tillfälligt ökad påverkan på miljön i vattendraget.

 

Risken för att vattenlevande organismer ska påverkas av växtskyddsmedel har därmed inte minskat sedan 2002 i Skånes län.

 

 

Metod

Toxicitetsindexet baseras på data från miljöövervakning av växtskyddsmedelsrester som bedrivs inom den nationella miljöövervakningens programområde Jordbruksmark. Övervakningen har bedrivits sedan år 2002 i fyra små avrinningsområden, s.k. typområden. De fyra områdena ligger i Västra Götaland, Östergötland, Halland och Skåne. Områdena tjänar som exempel på hur det kan se ut i vattendrag i intensiva jordbruksregioner i Sverige.

Dataunderlaget består av analysresultat från ytvattenprover som tagits i de fyra bäckar som avvattnar typområdena. Provtagningen är tidsstyrd så att ett delprov tas var 90:e minut och samlas ihop veckovis, därmed motsvarar proverna medelhalten under en vecka. Årligen har ett tjugotal prover tagits i områdena i Västra Götaland och Östergötland, vanligtvis från maj till slutet av oktober med uppehåll under augusti då det vanligen är låga vattenflöden. Från områdena i Skåne och Halland har det, speciellt på senare år, samlats in något fler prov per år för att täcka in den längre växtodlingssäsongen. Antalet substanser som analyserats i varje vattenprov var tidigare ca åttio stycken men utökades 2009 ca 110 och uppgick år 2017 till 142 substanser.

Substanserna kan bara inkluderas i indikatorn om de har ett riktvärde, dvs. om det finns ett värde som anger den högsta halt av en substans som vattenlevande organismer inte påverkas negativt av. Som riktvärde används i första hand de miljökvalitetsnormer och bedömningsgrunder som tagits fram av Havs- och vattenmyndigheten (HVMFS 2015:4). Därefter används riktvärden framtagna av Kemikalieinspektionen. De substanser som saknar miljökvalitetsnormer och riktvärden jämförs mot preliminära riktvärden tagits fram som underlag för tolkning av resultat i miljöövervakningen och för beräkning av toxicitetsindex. De substanser som har ett riktvärde som är lägre än vad som är möjligt att detektera i analyserna under hela tidsperioden har uteslutits ur beräkningarna. Det gäller i första hand en grupp av insekticider som kallas pyretroider. Utöver dessa har alla analyserade substanser inkluderats i indikatorn.

Indikatorn baseras på en metod för att beräkna toxicitetsindex som har tagits fram och använts av U.S. Geological Survey inom det amerikanska miljöövervakningsprogrammet National Water-Quality Assessment (NAWQA). Metoden benämns Pesticide Toxicity Index (PTI). Indikatorn som presenteras här är en modifiering av det amerikanska toxicitetsindexet.

Toxicitetsindexet visar den sammanlagda förekomsterna av växtskyddsmedelsrester i förhållande till de ingående substansernas respektive riktvärde. Detta är ett relativt mått som beräknas som summan av toxicitetskvoter, dvs. den uppmätta halten för varje påträffad substans, dividerad med riktvärdet för respektive substans. Kvoterna summeras sedan årsvis. Ju högre värde på indexet (PTI) desto större risk att rester av växtskyddsmedel gett negativa effekter på de vattenlevande organismerna under det undersökta året. För att kunna följa utvecklingen av indikatorn för växtskyddsmedel över åren sattes indexet till 100 vid undersökningens början, år 2002.

Hög eller låg förekomst av vissa enstaka substanser kan orsaka trendavvikelser enskilda år (se fördjupningstext).

Miljöövervakningen av växtskyddsmedelsrester utförs av Institutionen för vatten och miljö vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Institutionen för mark och miljö vid samma universitet är datavärd för programområde Jordbruksmark på uppdrag av Naturvårdsverket.

Beräkningarna av indikatorn har utförts av Institutionen för vatten och miljö, SLU. Mer detaljerad information om miljöövervakningen av växtskyddsmedelsrester och indikatorn finns publicerad i rapporter från Institutionen för vatten och miljö och KompetensCentrum för kemiska bekämpningsmedel.

Kontaktperson vid Institutionen för vatten och miljö, SLU: Jenny Kreuger

Fördjupning

Bakgrund till mätningarna

Användningen av växtskyddsmedel på jordbruksmark sjunker sakta och uppgick 2006 till drygt 1300 ton aktiv substans, år 2010 till ca 1250 ton och 2017 drygt 1060 ton (SCB, 2018). Eftersom användning innebär ett avsiktligt utsläpp i miljön är det speciellt viktigt att följa upp spridning och förekomst av växtskyddsmedelsrester i miljön.

De fyra typområdena som indexet beräknas från ligger i jordbruksintensiva områden i olika delar av södra Sverige och speglar olika odlingsinriktningar, olika jordar och olika väderbetingelser. Förutom att analysera rester av växtskyddsmedel i bäckarna som avvattnar området intervjuas lantbrukarna om deras användning av växtskyddsmedel. Under den undersökta perioden har ogräsmedel (herbicider) varit den mest använda (räknat i kg) och mest spridda (räknat som areal) typen av växtskyddsmedel i typområdena. Svampmedel (fungicider) har haft större användning än insektsmedel (insekticider), vilket delvis beror på att insektsmedel vanligtvis sprids i lägre doser. Den använda mängden växtskyddsmedel per areal har varit högre i Hallands och Skånes typområden jämfört med de andra två områdena, vilket bland annat beror på att odlingssäsongen är längre i Halland och Skåne samt att mer krävande grödor odlas där.

Resultat från mätningarna

Den sammanvägda indikatorn för de fyra typområdena visar stor variation mellan åren. Mellanårsvariationen, som bl.a. beror på väderlek eller att enstaka substanser med låga riktvärden påträffats i höga eller låga halter, gör att vissa år sticker ut och bidrar till att det blir svårt att se en tydlig trend.

Ett åskoväder kan dra med sig nyligen applicerade substanser till vattendraget och ge ett eller några få prov som ger höga index. Exempelvis hade tre av fyra typområden förhöjda index 2008 vilket bland annat berodde på substansen pikoxystobin, som det året utgjorde 20 % av det samlade indexet i Östergötland, 34 % i Skåne och 40 % i Halland. Substansen har under de följande åren utgjort en lägre andel av det samlade indexet. Det tydligaste exemplet uppvisar typområdet i Skåne under 2013 då metiokarb utgjorde 83 % av totala indexet medan diflufenikan utgjorde 6 % och resterande 54 substanser tillsammans utgjorde 10 %. Metiokarb är, av andra skäl, inte längre godkänt för användning i Sverige. 

Ogräsmedel har dominerat fynden i typområdena vilket beror på att denna typ av växtskyddsmedel har varit de mest använda. De vanligast förekommande substanserna i typområdena har varit desamma under de undersökta åren, bland annat med fynd av ogräsmedlet bentazon i alla ytvattenprov. Dock har bentazon inte bidragit nämnvärt till index eftersom det aldrig påträffats över riktvärdet. Diflufenikan har varit den substans som oftast påträffats över riktvärdet och därmed varit den substans som bidragit mest till index. Under alla år har totalt 110 substanser vid ett eller flera tillfällen påträffats i proverna och därmed bidragit till indikatorn i alla typområden, varav 25 stycken har bidragit till index varje år. Av dessa 25 substanser som bidragit till index varje år och i alla typområden har diflufenikan ensamt utgjort 12 %. I Skåne har diflufenikan utgjort 20 % av områdets samlade index för alla år. Riktvärdet för diflufenikan höjdes år 2015 men trots det är diflufenikan den substans som bidragit mest till indexet för alla typområden, även efter omräkning av indexet för hela perioden.

Den samlade bedömningen blir att den potentiella risken för att vattenlevande organismer ska påverkas av växtskyddsmedel därmed inte har minskat sedan 2002.

 

Figur 1: Toxicitetsindexet för uppmätta halter av växtskyddsmedelsrester i ytvatten områdesvis för de fyra typområdena under perioden 2002–2017. Indexet är redovisat som absolut värde utan indexering mot ett visst år.

 

Figur 2: Toxicitetsindexet för uppmätta halter av växtskyddsmedelsrester i ytvatten områdesvis för de fyra typområdena under perioden 2002–2017. Indexet visar trenden för de sammanlagda förekomsterna av växtskyddsmedelsrester i förhållande till riktvärden för substanserna (index för år 2002 är satt till 100).

 

Länkar

Mer information om mätningarna av växtskyddsmedel finns hos Institutionen för vatten och miljö.
Data finns hos datavärdarna på  Institutionen mark och miljö på SLU och
kompetenscentrum för kemiska bekämpningsmedel.

Mer information om Miljömålet Giftfri miljö, bekämpningsmedel och riktvärden för växtskyddsmedel finns på Kemikalieinspektionens webbplats.

Mer information om miljöövervakning finns på Naturvårdsverkets webbplats under ”Tillståndet i miljön – miljöövervakning”.

Om data

Typ av indikator enligt DPSIR:
Status (tillstånd)

Kontaktperson för indikatorn

Stefan Gabring stefan.gabring@kemi.se

Ansvarig myndighet för indikatorn Växtskyddsmedel i ytvatten: Kemikalieinspektionen