Skogsbrukets försurande påverkan

Försurning från skogsbruk

Andel avverkad granskog  med överskridande av kritiskt baskatjonupptag vid grotuttag  och där askåterföring inte sker, av totala avverkade arealen på länsnivå

Ladda ner karta för Försurning från skogsbruk

Skriv ut diagram för Försurning från skogsbruk

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

  • Använda det i trycksaker
  • Använda det i presentationer
  • Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

https://www.sverigesmiljomal.se/miljomalen/bara-naturlig-forsurning/forsurning-fran-skogsbruk/

Svavelnedfallet har minskat kraftigt under de senaste decennierna, och därmed har försurningspåverkan på skogsmark från luftföroreningar minskat. Försurningspåverkan från skogsbruket har däremot ökat, då efterfrågan på förnybar energi ökat frekvensen av helträdsuttag, det vill säga uttag av grenar och toppar (grot) utöver stamuttaget. Detta har gjort att försurningspåverkan från luftföroreningar och skogsbruk nu är i samma storleksordning, och skogsbrukets betydelse kan förväntas öka i framtiden. Påverkan från skogsbruk är avsevärt större i granskog än i tallskog, eftersom kronorna är större, och det är också i granskog som grotuttag är vanligast.

Metod

Det kritiska baskatjonuttaget och överskridandet kan beräknas för ytorna i Riksinventeringen för skog (RIS). Därmed kan databasen som används för beräkning av kritisk belastning användas som grund. Enbart granytor inkluderas i enlighet med resonemanget i inledningskapitlet. Därefter kan länsvis beräkningar göras av ”andel avverkad granskog  med överskridande av kritiskt baskatjonupptag vid grotuttag  och där askåterföring inte sker”. Denna andel kan följas upp årligen. Beräkningarna bygger på några antaganden:

• Grotuttag görs enbart i granskog.
• Grotuttag görs på ett representativt urval av respektive läns granskogar, och granytorna inom RIS utgör därmed ett bra underlag för beräkningarna.
• Askåterföring görs enbart i  granskog med grotuttag och där det kritiska baskatjonuttaget överskrids.

Följande beräkningssteg ingår:

1. Beräkning av kritiskt baskatjonuttag och överskridande vid grotuttag i granytor i RIS, enligt ekvation 3 och 4.
2. Beräkning av arealviktad andel granskog med överskridande på länsnivå vid grotuttag. RIS-ytornas täthet kan variera inom länen, och därför beräknas en viktad andel, baserat på viktningsfaktorer som finns i RIS-databasen.
3. Beräkning av areal granskog med grotuttag och överskridande, på länsnivå. Beräkningen görs genom att multiplicera den arealviktade överskridande-andelen från punkt 2 med areal skogsmark med grotuttag från Skogsstyrelsens databaser.
4. Beräkning av areal granskog med grotuttag och överskridande (enligt punkt 3) där inte ask-återföring inte sker. Areal där askåterföring genomförs tas från Skogsstyrelsens databaser.
5. Beräkning av andel avverkad granskog med överskridande av kritiskt baskatjonupptag vid grotuttag  och där  askåterföring inte sker, av totala avverkade arealen på länsnivå.  Avverkade arealer tas från Skogsstyrelsens databaser (avverkningsanmälningar). 

Fördjupning

Nedfallet av försurande ämnen i form av svavel och kväve under mitten och slutet av 1900-talet orsakade en försurning av skogsmarken i stora delar av landet. Svavelnedfallet har minskat kraftigt under de senaste 15 åren, samtidigt som nedfallet av kväve endast uppvisar en mindre minskning. Den storskaliga geografiska fördelningen av markens surhetstillstånd visar enligt Ståndortskarteringen klara likheter med nedfallets gradienter.

Tillståndet i marken är aldrig konstant sett över långa tidsperioder. Mänsklig påverkan genom försurande luftföroreningar kan dock ge en onormalt snabb försurningsutveckling. Andra mänskliga faktorer som påverkar tillståndet i skogsmark är främst skogsbruk. Träden, liksom alla andra växter, tar upp näringsämnen i form av baskatjoner i utbyte med försurande vätejoner. Om växterna skördas blir markförsurningen mer permanent. Det finns en naturlig förmåga att motverka försurning av skogsmark. Markens vittring frigör ständigt nya ämnen med neutraliserande förmåga. Områden som har högt nedfall av försurande luftföroreningar med långsam vittringshastighet och hög skogstillväxt uppvisar den kraftigaste markförsurningen i Sverige.

Skogens nuvarande tillväxt och skörd ger teoretiskt ett betydande försurningsbidrag till skogsmarken. I Götaland, som har ett relativt omfattande uttag av grenar och toppar (GROT), ger detta en ökad försurningspåverkan. Samtidigt bidrar skogens upptag av kväve till att den försurande inverkan av kvävenedfallet är relativt liten Detta under förutsättning att det kväve som lagras i marken med tiden inte omvandlas till nitrat, som är en försurande process. Kvävets potentiella försurningseffekt är stor, men i praktiken liten i skogliga ekosystem som är begränsade av kväve. På lång sikt kan skördens omfattning påverka kvävebalansen och motverka upplagring i marken. Kvävenedfallet kan genom sin gödande effekt öka upptaget av baskatjoner och på det sättet orsaka en indirekt försurningseffekt, men den påverkan är i dagsläget svår att kvantifiera på grund av svårigheten att särskilja kvävenedfallets produktionshöjande effekt.

Kvävetillskott som överstiger skogsekosystemets förmåga till upptag och fastläggning utlakas som nitrat, vilket leder till försurning och ökade förluster av även andra näringsämnen än kväve. Skogsbrukets upptag och skörd kan förstärka försurningseffekten och minska utbudet av näringsämnen (katjoner). Upptag och skörd av kväve i områden med högt nedfall kan dock minska risken för att förhöjd utlakning av nitrat.

Om data

Typ av indikator enligt DPSIR:
Påverkan
Dataleverantör:

Salar Valinia Handläggare, Naturvårdsverket salar.valinia@naturvardsverket.se 010-698 14 65

Ansvarig myndighet för indikatorn Försurning från skogsbruk: Naturvårdsverket