- Start
- Miljömålen
- Bara naturlig försurning
- Du är här: Nedfall av svavel
Mängd vått- och torrt nedfall av svavel per hektar granskog
Nedfall av svavel
Nedfall av svavel (utan havssaltsbidrag) som främst våtdeposition till öppet fält.
Ladda ner diagramdata för Nedfall av svavel
Skriv ut diagram för Nedfall av svavel
Vad kan jag göra?
Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:
- Använda det i trycksaker
- Använda det i presentationer
- Använda det i digitala medier.
Vad bör jag göra?
Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:
https://www.sverigesmiljomal.se/miljomalen/bara-naturlig-forsurning/nedfall-av-svavel/
Nedfall av svavel
Ladda ner karta för Nedfall av svavel
Skriv ut diagram för Nedfall av svavel
Vad kan jag göra?
Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:
- Använda det i trycksaker
- Använda det i presentationer
- Använda det i digitala medier.
Vad bör jag göra?
Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:
https://www.sverigesmiljomal.se/miljomalen/bara-naturlig-forsurning/nedfall-av-svavel/
Svavelnedfallet störst i Sydvästra Sverige
Nedfall av svavel leder till försurning av mark och vatten. I områden med kraftig försurning påverkas känsliga djur och växter i främst sjöar och vattendrag. Även dricksvattnets kvalitet kan försämras och byggnader och hällristningar skadas genom korrosion.
Inom Sveriges gränser står industrin för största delen av svavelutsläppen. Men det är utländska källor som ger upphov till den största delen av nedfallet.
Nedfallet är störst i landets sydvästra delar på grund av sin närhet till utsläppskällor på kontinenten och att det regnar mycket där. Svavelnedfallet (utan havssaltsbidrag) som kommer via nederbörden (våtdeposition) har under perioden 2001-2022 minskat med 59 procent i norra Sverige, med 68 procent i sydöstra Sverige och med 76 procent i sydvästra Sverige. Den statistiska analysen baseras på det årliga nedfallet och procentsatserna är total procentuell förändring över hela tidsperioden. Minskningen beror på mycket stora utsläppsminskningar i Sverige och i övriga Europa. Under 2014 orsakade ett isländskt vulkanutbrott ett högre nedfall än omgivande år. Något högre nederbördsmängder under detta år kan också ha bidragit.
Det totala svavelnedfallet omfattar både våt- och torrdeposition och mäts som krondropp i skog. Torrdeposition som utgörs av partiklar och gaser som fångas upp av vegetationen har minskat kraftigt och utgör i dag 10–40 procent av svavelnedfallet med de lägre värdena för norra Sverige.
Metod
Uppgifter på nedfallet av svavel baseras på mätstationer inom svensk miljöövervakning inom SveLoD (Svenska luft- och depositionsnätverket), Krondroppsnätet samt Integrerad miljöövervakning.
Frekvens: Månatliga mätningar
Startår: Varierande beroende på station
Diagrammen visar bulkdepositionen av svavel (utan havssaltsbidrag) från mätningar över öppet fält (kg S/ha) som årsmedelvärde. Bulkdepositionen består huvudsakligen av våtdeposition, men även av ett litet bidrag från torrdeposition till insamlingstrattarna. I diagrammen har Sverige delats in i tre olika områden: norra området, sydöstra området samt sydvästra området. Diagrammen ovan visas för tidsperioden 2001–2020. För varje tidsperiod inkluderas endast data från de mätstationer där det finns värden för alla år inom perioden (fem till sju stationer per område).
Fördjupning
Svavelnedfallet är störst i landets sydvästra delar eftersom nederbörden är hög samtidigt som avståndet till de stora utsläppskällorna på kontinenten är litet. Svavelnedfallet (utan havssaltsbidrag) som kommer via nederbörd, så kallad våtdeposition, minskade med 54 procent i norra Sverige under perioden 1990–1999. Under samma period minskade nedfallet i sydöstra Sverige med 41 procent och i sydvästra Sverige med 26 procent.
För att få en uppskattning av det totala svavelnedfallet måste torrdepositionen adderas till våtdepositionen. Torrdepositionen har minskat kraftigt under de senaste decennierna och utgör i dag 10–40 procent av det totala svavelnedfallet; de lägre värdena för norra Sverige. Totaldepositionen i skog mäts som krondropp som ger ett samlat värde för våt- och torrdeposition, eftersom trädkronorna samlar på sig svavelhaltiga gaser och partiklar som sedan förs ner till marken med nederbörden. Ju större den filtrerande ytan är, desto mer deponeras via torrdeposition. Nedfallet är därför större i granskog än i tall- och lövskog, eftersom täckningsgraden är avsevärt större.
Havssalt innehåller sulfatsvavel, som dock inte är försurande eftersom det inte återföljs av vätejoner, och i kustnära regioner bidrar detta i viss utsträckning till det uppmätta svavelnedfallet. För att ange den andel av svavelnedfallet som är försurande redovisas endast det svavel som inte härrör från havssalt (SO4-S ex).
Om data
Stina Ausmeel Naturvårdsverket stina.ausmeel@naturvardsverket.se
Ansvarig myndighet för indikatorn Nedfall av svavel: Naturvårdsverket