De utsläppsuppgifter som presenteras är konsistenta med de nationella uppgifter som Sverige rapporterar årligen till UNECE:s konvention om gränsöverskridande luftföroreningar (CLRTAP). Uppgifterna om utsläpp som sker på läns- och kommunnivå grundar sig alltså på det som rapporteras internationellt.

Den geografiska fördelningen av de totalutsläpp som sker i Sverige och som Sverige rapporterar utförs enligt konceptet ”top-down”. Detta innebär att emissioner bryts ner från en nationell eller regional totalemission för att uppnå en högre rumslig upplösning på lokal nivå. Metodiken är utvecklad av SMED som har Naturvårdsverkets uppdrag att ta fram allt dataunderlag och tillhörande dokumentation för den internationella rapporteringen. SMED är ett samarbete mellan IVL, SCB, SLU och SMHI. 

Arbetet med geografisk fördelning av Sveriges utsläpp till luft (totalt 29 ämnen) är sedan 2007 ett årligt projekt. På grund av sämre tillgång på statistik kan man förvänta sig att emissioner för 1990 och år 2000 håller lägre kvalitet än emissioner för 2005 och framåt.  

Genom årliga retroaktiva omräkningar säkerställs att metodförändringar inte orsakar trendbrott. I vissa fall har dock tillgängliga grunddata (t.ex. statistik) förändrats, vilket kan leda till icke reella trendbrott.  

Mer information finns i ”Metod- och kvalitetsbeskrivning för geografiskt fördelade emissioner till luft (submission 2023)” som går att ladda ner från SMHI:s webbplats. När det gäller beräkningar av de nationella totalutsläppen för olika sektorer, som till stor del styr noggrannheten även på regional nivå, finns även info om detta hos SMHI.

SMHI:s webbplats: Nationella emissionsdatabasen | SMHI

Ämnen som ingår i geografiskt fördelade emissioner grundade på internationell rapportering under 2021

*Som små partiklar (PM2,5), räknas partiklar vars diameter är mindre än 2,5 µm. Partiklarna bildas vid förbränning och genom att gaser från förbränningen kondenseras. PM10 bildas främst vid slitage av däck, vägar och bromsar.

Utsläpp av alla ovan nämnda ämnen återfinns i den nationella emissionsdatabasen:

Nationella emissionsdatabasen | SMHI

Då en stor del av befolkningen idag bor i städer, där de flesta källorna till utsläpp av luftföroreningar är lokaliserade riskerar många idag att någon gång under livet exponeras för skadliga halter av luftföroreningar. Hälsoriskerna är ett resultat av en långvarig exponering av lägre halter, samt regelbunden exponering för toppar av mycket höga halter under uppväxt och livsförlopp. De invånare som bor nära källor och i föroreningsutsatta områden är mer utsatta än andra. I belastade områden har befolkningen en förhöjd risk att drabbas av cancer och hjärt-och kärlsjukdomar. Samtidigt är några grupper i befolkningen mer känsliga än andra, som barn, äldre, personer med astma, redan sjuka och gravida.

Flera stora epidemiologiska studier i Sverige visar att luftföroreningar leder till allvarliga hälsoproblem i befolkningen. I en svensk luftföroreningsstudie[1] uppskattades det årliga antalet dödsfall till följd av luftföroreningar (partiklar PM2,5 och PM10 och kvävedioxid) i urban och regional bakgrundsmiljö att vara 7 600 för år 2015. Halter i gatumiljö inkluderades inte i studien. Det lokala utsläppen av föroreningar från trafiken beräknades bidra till drygt 2 800 förtida dödsfall per år. Regionala bakgrundshalter av PM2,5 (i huvudsak långdistans­transporterade) beräknades bidra till drygt 3 300 förtida dödsfall, utsläpp från lokal vedeldning (PM2,5) till drygt 900 dödsfall och från lokalt vägdamm (PM10) till drygt 200 förtida dödsfall per år. Hälsoeffekter från förhöjda halter av NO2 och PM2.5 kan med konservativa bedömningar skattas orsaka samhällsekonomiska kostnader på ca 56 miljarder svenska kronor år 2015.

Den förhöjda dödligheten orsakad av trafikens utsläpp av luftföroreningar beror till viss del på att befolkningen växer och urbaniseringstrenden medför att fler utsätts för de relativt höga halterna i städernas centrum. Trafikarbetet i städerna har under många år ökat och utsläppen får stor påverkan i kvartersbebyggelse där luften blandas om långsamt. Att påverkan är stor från vedrök beror på att utsläppen av främst partiklar ofta sker i tätbebyggda områden i direkt anslutning till boendemiljön. Mer att läsa om luftkvalitet finns på Naturvårdsverkets webbsida: Luft (naturvardsverket.se)

Barn är särskilt känsliga för luftföroreningar eftersom barns lungor, hjärnor och andra organ växer snabbt under de första åren. Dessutom andas barn snabbare än vuxna och relativt sett mer föroreningar tas därför upp i barnens lungor. Om barn exponeras för luftföroreningar tidigt i livet kan det ge livslånga fysiska och mentala konsekvenser. Mer att läsa om luftkvalitet finns på Naturvårdsverkets webbsida: Luft (naturvardsverket.se).

EU:s gränsvärden för luftkvalitet (2004/107/EG och 2008/50/EG) har införts i svensk lagstiftning genom de svenska miljökvalitetsnormerna (MKN) för utomhusluft (SFS 2010:477 – Luftkvalitets-förordningen). EU:s gränsvärden utgår från WHO:s Air Quality Guidelines (riktlinjer) från år 2005 eller tidigare. I september 2021 publicerade WHO uppdaterade riktlinjer med lägre nivåer av luftföroreningar än tidigare[2]. Orsaken är att det nu finns ännu starkare vetenskapliga bevis för att luftföroreningar påverkar hälsan negativt vid lägre koncentrationer än vad man tidigare förstått. EU-kommissionen arbetar därför med att revidera luftkvalitetsdirektivet och ett nytt direktiv kan vara på plats 2023—2025. Detta innebär att Sverige behöver genomföra de nya gränsvärdena i luftkvalitetsförordningen 2025—2027. Med stor sannolikhet kommer värdena för MKN i flera fall vara lägre än förut.

År 2016 beslutade Europeiska kommissionen om skärpta utsläppsnivåer för medlemsländerna, det s.k. takdirektivet[3]. Takdirektivet anger den högsta nivån av luftföroreningar som EU:s medlemsstater får släppa ut år 2020 och 2030. De luftföroreningar som direktivet omfattar är svaveldioxid, kväveoxider, flyktiga organiska ämnen, ammoniak och partiklar (PM2,5). Sverige har åtagit sig följande utsläppstak för år 2020 och 2030. Taken för år 2020 och 2030 är beräknade i procent, jämfört med basåret 2005.

Till följd av takdirektivet ska medlemsstaterna upprätta och genomföra nationella luftvårdsprogram. Programmen ska innehålla de åtgärder och styrmedel som behövs för att nå de nationella utsläppstaken. De ska även ta hänsyn till de gränsvärden som finns för luftkvalitet i tätortsmiljö, samt prioritera åtgärder som minskar utsläppen av sot. Den 1 april 2019 rapporterade Sverige in sitt första nationella luftvårdsprogram till EU. I Naturvårdsverkets uppföljning framgår att Sverige kan få svårt att klara sitt åtagande till 2030 för kväveoxider och ammoniak inom EU:s takdirektiv. Regeringen har därför beslutat om åtgärdspaket kring bl.a. förbättrad reningsteknik för vissa industrier, åtgärder för inrikes transporter samt utfasning av äldre dieselfordon. Vissa av åtgärderna skulle kunna minska även utsläppen av partiklar i någon mån. Nu pågår en revidering av det nationella luftvårdsprogrammet, det ska bli klart under 2023 [4]

Mer om internationellt samarbete för att minska utsläppen av luftföroreningar finns på Naturvårdsverkets webb-plats: Internationellt arbete med luft (naturvardsverket.se)