Nedfall av kväve till barrskog i Skåne län

Välj län

Diagram

Totalt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog

Diagrammet visar hur det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog förändrats från år 2001 och framåt. Källa: Krondroppsnätet, IVL Svenska Miljöinstitutet.

Ladda ner diagramdata för Totalt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog

Skriv ut diagram för Totalt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

Använda det i trycksaker
Använda det i presentationer
Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

https://www.sverigesmiljomal.se/miljomalen/ingen-overgodning/nedfall-av-kvave-till-barrskog/skane-lan/

De kväveutsläpp till luft som orsakar nedfall utgörs av kväveoxid, som främst kommer från vägtrafik, arbetsmaskiner och energiproduktion, och ammoniak, som främst kommer från jordbruk. En stor del av det kväve som faller ned över Sverige kommer från andra länder. Både de svenska och de internationella utsläppen behöver minska ytterligare.

Även ekosystem på land kan påverkas när halterna av övergödande ämnen blir alltför höga. Den kritiska belastningen för skogsmark överskrids i dag i delar av Sverige genom atmosfäriskt nedfall av övergödande kväve. Överskridande kan leda till att markvegetationen i skogarnas ekosystem påverkas. Det innebär också en ökad risk för läckage av nitrat till bäck-, sjö- och grundvatten.

Nedfallet minskar, men är störst i sydväst

I Sverige finns det högsta kvävenedfallet i de sydvästra delarna. Där regnar det mycket samtidigt som vindarna från sydväst för med sig luftföroreningar från kontinenten. Även de svenska utsläppen av kväveoxider och ammoniak till luft är som högst i de sydvästra delarna av landet. Skåne är det län där kvävenedfallet är störst.

Det årliga kvävenedfallet till barrskog i Skåne län har för år 2024 beräknats till mellan 6,9 och 15,2 kilogram per hektar. Medelvärdet på 10,2 kilogram per hektar är bland de lägsta sedan 2001, men högre än de senaste tre åren. Det innebär dock fortfarande att den kritiska belastningsgränsen, cirka 5 kilogram per hektar och år, överskrids för barrskog i Skåne län. Nedfallet i Skåne bedöms också överskrida den kritiska belastningsgränsen för flera andra naturtyper. Överskridande kan leda till att markvegetationen i ekosystemen påverkas. Det innebär också en ökad risk för läckage av nitrat till bäckar, sjöar och grundvatten.

Det totala kvävenedfallet till barrskog uppvisar en statistiskt säkerställd minskning under perioden 2001–2024. I Skåne var minskningen cirka 40 procent. Sedan 2021 har dock nedfallet ökat.

Utsläppen och nedfallet måste fortsätta minska.

Metod

Det totala nedfallet av oorganiskt kväve (nitrat och ammonium) till barrskog har beräknats utifrån mätningar inom Krondroppsnätet, SveLoD och IM. Data bygger på resultat från mätningar med strängprovtagare, nedfall på öppet fält samt nedfall via krondropp. Beräknat totalt kvävenedfall inkluderar summan av torr- och våtdeposition och baseras på kalenderår. För åren 2008-2013 är torrdepositionen interpolerad.

I kartorna visas det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog för respektive år. Kvävenedfallet är beräknat med hjälp av geografisk interpolation (Kriging EBK (Empirical Bayesian Kriging-Logempirical/K_Bessel_detrended)). De enskilda mätpunkter som interpoleringen baseras på är markerade med svarta punkter i kartan.

En karta har tagits fram för varje år, och dessa har sedan använts för att ta fram tidsserierna över kvävenedfall som visas i diagrammet. Tidsserier har tagits fram för Sverige som helhet samt för tre olika områden: norra Sverige, sydöstra Sverige och sydvästra Sverige. Tidsserierna för samtliga områden är beräknade utifrån årliga medelvärden av alla pixlar (2 km x 2 km) i respektive område i kartorna.

Statistisk analys av trender för hela tidsperioden har gjorts med Mann-Kendall-analys. Procentuell förändring över tidsperioden baseras på skillnaden mellan medelvärdet för de tre första åren och de tre senaste åren.

Fördjupning

Våt- och torrdeposition

Det totala nedfallet av oorganiskt kväve (nitrat och ammonium) till skog består av våt- och torrdeposition. Våtdepositionen är nedfall som följer med nederbörden, löst i regndroppar, och beror därför även av hur stor nederbördsmängden är. Torrdepositionen orsakas av att kväve i gas- eller partikelbunden form fastnar på trädens ytor. Regnet sköljer sedan en del av detta kväve till marken, medan en del tas upp direkt i trädkronorna.

Krondropp

Krondropp är nederbörd som passerat genom trädkronorna och samlas upp strax ovanför markytan. Krondroppet innehåller både det kväve som kommer direkt med regnet (våtdeposition) och det kväve som fastnar på trädytorna och sedan sköljs ner (torrdeposition). Eftersom en del kväve fastnar i kronorna och tas upp direkt av träden, är nedfallet uppmätt som krondropp i de flesta fall mindre än det totala kvävenedfallet. Det totala kvävenedfallet behöver därför beräknas med hjälp av kombinerade mätningar av krondropp, nedfall på öppet fält och mätningar med strängprovtagare.

Högre kvävenedfall i skog än på öppen mark

På öppen mark är torrdepositionen förhållandevis liten, medan den i skogsmark är betydande, eftersom torrdepositionen fastnar i trädkronorna. Detta gör att nedfallet i skogsmark normalt är högre än nedfallet på öppet fält. Tätare trädkronor gör att mer kväve fastnar, vilket gör att torrdepositionen i de flesta fall är större i barrskog än i lövskog. I barrskog utgör torrdepositionen 25-50 procent av det totala kvävenedfallet.

Kritisk belastning av övergödande kväve

Nivån för kritisk belastning visar när kvävenedfallet kan förväntas ha negativa effekter på ekosystemen, och är olika för olika ekosystem.

Kritisk belastning i svenska ekosystem är för närvarande:

lövskog – 10 kilo kväve per hektar och år
barrskog och myrmark – 5 kilo kväve per hektar och år
fjällvegetation – 3 kilo kväve per hektar och år

Utöver dessa mer generella kritiska belastningsgränser finns även kritiska belastningsgränser angivna för mer specifika ekosystem inom Natura 2000-områden i Sverige. Som ett medelvärde för Natura 2000-områden är den kritiska belastningsgränsen 4,3 kilo kväve per hektar och år.

Den kritiska belastningen för kvävenedfall till barrskog överskrids för de flesta åren under 2001-2024 i södra och i delar av mellersta Sverige. För lövskog överskrids den kritiska nivån sannolikt i sydvästra Sverige under de flesta år i perioden. Den kritiska nivån för särskilt känslig öppen mark med lite växtlighet, såsom fjällvegetation, överskrids i form av våtdeposition under vissa år i södra Jämtlands och Dalarnas fjälltrakter.