De kväveutsläpp till luft som orsakar nedfall utgörs av kväveoxid, som främst kommer från vägtrafik, arbetsmaskiner och energiproduktion, och ammoniak, som främst kommer från jordbruk. En stor del av det kväve som faller ned över Sverige kommer från andra länder. Både de svenska och de internationella utsläppen behöver minska ytterligare. 

Även ekosystem på land kan påverkas när halterna av övergödande ämnen blir alltför höga. Den kritiska belastningen för skogsmark överskrids i dag i delar av Sverige genom atmosfäriskt nedfall av övergödande kväve. Överskridande kan leda till att markvegetationen i skogarnas ekosystem påverkas. Det innebär också en ökad risk för läckage av nitrat till bäck-, sjö- och grundvatten.

Nedfallet minskar, men är störst i sydväst

I Sverige finns det högsta kvävenedfallet i de sydvästra delarna. Där regnar det mycket samtidigt som vindarna från sydväst för med sig luftföroreningar från kontinenten. Även de svenska utsläppen av kväveoxider och ammoniak till luft är som högst i de sydvästra delarna av landet. Skåne är det län där kvävenedfallet är störst.

Det årliga kvävenedfallet till barrskog i Skåne län har för år 2023 beräknats till mellan 7,5 och 11,9 kilogram per hektar. Medelvärdet på 9,6 kilogram per hektar är bland de lägsta sedan 2001. Det innebär dock fortfarande att den kritiska belastningsgränsen, cirka 5 kilogram per hektar och år överskrids för barrskog i Sverige. Nedfallet i Skåne bedöms också överskrida den kritiska belastningsgränsen för flera andra naturtyper. Överskridande kan leda till att markvegetationen i ekosystemen påverkas. Det innebär också en ökad risk för läckage av nitrat till bäckar, sjöar och grundvatten.

Det totala kvävenedfallet till barrskog uppvisar en statistiskt säkerställd minskning under perioden 2001–2023. I Skåne var minskningen cirka 33 procent. Sedan 2021 har dock nedfallet ökat.

Utsläppen och nedfallet måste fortsätta minska.