- Start
- Miljömålen
- Levande skogar
- Häckande fåglar i skogen
- Du är här: Västra Göta- och Svealand
Häckande fåglar i skogen i Västra Göta- och Svealand
Häckande fåglar i skogen
Populationsutveckling (index) från år 2002 och framåt för häckande fåglar i skogen.
Ladda ner diagramdata för Häckande fåglar i skogen
Skriv ut diagram för Häckande fåglar i skogen
Vad kan jag göra?
Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:
- Använda det i trycksaker
- Använda det i presentationer
- Använda det i digitala medier.
Vad bör jag göra?
Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:
Se text på sida för respektive häckningsregion.
2023 var ett sämre år för skogens fåglar i Västra Göta- och Svealand
Indikatorn innehåller fyra grupper av fåglar knutna till:
- Höga naturvärden i skogen i stort: Tjäder, skogsduva, gröngöling (-), stjärtmes, svartmes (+), tofsmes, entita, talltita (-), trädkrypare (+), domherre (+).
- Död ved: Gröngöling (-), entita, talltita (-).
- Lövrik skog: Skogsduva, gröngöling (-), stjärtmes, entita, trädkrypare (+).
- Äldre skog: Tjäder, svartmes (+), tofsmes, talltita (-), trädkrypare (+), domherre (+).
Dessa gruppers populationsutveckling har sedan analyserats baserat på data från Svensk Fågeltaxerings standardrutter för åren 2002–2023 (www.fageltaxering.lu.se).
Plus- eller minustecken visar på statistiskt säkerställda ökningar (+) eller minskningar (-) för de enskilda arterna i regionen. För arter utan efterföljande tecken finns ingen säkerställd förändring under perioden. Totalt sett har tre av arterna ökat och två av arterna minskat i antal i Västra Göta- och Svealand 2002–2023.
Läget för skogens fåglar har förbättrats rejält i Västra Göta- och Svealand sedan en bottennivå strax efter 2010, i samtliga fall handlar det om ett klart trendbrott från 2012 och framåt. 2023 års index visar dock på ett över lag sämre år igen. Det finns fortsatt en säkerställd minskning med 1,8 % per år för gruppen knuten till död ved under hela perioden. För gruppen med arter knutna till äldre skog finns en signifikant ökning på 1,7 % per år för perioden 2002–2023. För de senaste tio åren finns inga säkra förändringar för någon av grupperna, och signalerna är att bestånden har varit stabila under denna kortare period. Index för samtliga grupper sjönk ganska ordentligt från 2022 till 2023. För åtta av de tio ingående arterna sjönk index från 2022 till 2023. Endast två arter, stjärtmes och entita uppvisade ett högre index 2023 än 2022. Trots 2023 års svaga resultat är Västra Göta- och Svealand i korttidsperspektivet är den region som uppvisar den mest positiva utvecklingen för de här utvalda skogsfåglarna.
Metod
Diagrammet visar årliga index för fyra grupper av utvalda fågelarter knutna till skogsmiljön i Västra Götalands- och Värmlands län. Grupperna består av arter knutna till höga naturvärden i den svenska skogen i stort, arter som är beroende av död ved, arter som är knutna till lövrik skog och arter knutna till äldre skog. Data kommer från Svensk Fågeltaxerings standardrutter (se www.fageltaxering.lu.se). Index baseras på antal sedda fågelindivider av utvalda arter i de två länen. Artgrupperna är som följer:
Höga naturvärden i skogen i stort: Tjäder, skogsduva, gröngöling, stjärtmes, svartmes, tofsmes, entita, talltita, trädkrypare, domherre.
Arter beroende av död ved: Gröngöling, entita, talltita.
Arter knutna till lövrik skog: Skogsduva, gröngöling, stjärtmes, entita, trädkrypare.
Arter knutna till äldre skog: Tjäder, svartmes, tofsmes, talltita, trädkrypare, domherre.
Arturvalet baseras på litteraturgenomgång där arter som visat sig vara goda indikatorer för resp. miljötyp har valts ut. Tanken är att artgrupperna ska vara goda indikatorer på biologisk mångfald kopplad till aktuell miljötyp i en vidare bemärkelse än bara för just de här arterna.
Standardrutterna är rent praktiskt linjetaxeringar där alla sedda och hörda fåglar räknas en gång per år längs en 8 km lång, kvadratisk rutt (kvadrat med 2 km sida), där start- och slutpunkt är densamma. Rutterna är systematiskt utlagda baserat på Rikets Nät (RT-90) med 25 km lucka mellan rutter i både öst-västlig och nord-sydlig riktning över hela landet. Totalt finns 716 standardrutter jämnt fördelade över landet, varav ca 400–500 inventeras årligen. Huvuddelen av rutterna har fram till idag inventeras mot någon form av ersättning, men ett mindre antal inventeras helt ideellt. Den framtida finansieringen av inventeringsinsatserna är alltmer osäker. Artindex beräknas genom TRIM-metoden (TRends & Indices for Monitoring data). TRIM är ett avancerat index som tagits fram av statistiska centralbyrån i Nederländerna. Rent statistiskt är TRIM en typ av loglinjär analys som bygger på ”maximum-likelihood-metoden” med antagande att grunddata (fågelantalen) är Poisson-fördelade (för mer detaljer se www.fageltaxering.lu.se). Indexen som presenteras i figuren är genomsnittliga index för de ingående arterna beräknade enligt en metod som bygger på Monte Carlo-simuleringar (Soldaat m.fl. 2017, Ecological Indicators 81: 340–347). Förutom de årliga indexen, beräknas även en icke-linjär trend med 95% konfidensintervall. Trenden testas också statistiskt. Index för startåret sätts = 1 och varje års index kan sedan läsas som den procentuella förändringen, uppåt eller nedåt, jämfört med startåret. Standardrutterna infördes såsom ett av de nationella miljöövervakningsverktygen år 1996, men det tog ett antal år innan det årliga antalet inventerade rutter nådde en nivå som gör denna typ av analys vettig. Vi presenterar därför här data från 2002 och framåt, då vi bedömer det som att data från och med detta år har en acceptabel kvalitetsnivå.
För mer information se: www.fageltaxering.lu.se
Fördjupning
Se fördjupning på nationell sida.
Om data
Camilla Andersson Miljöstrateg, Skogstyrelsen camilla.andersson@skogsstyrelsen.se 0650-377 90
Ansvarig myndighet för indikatorn Häckande fåglar i skogen: RUS - Regional utveckling & samverkan i miljömålssystemet