Betesmarker och slåtterängar

Betesmarker och slåtterängar

Ladda ner diagramdata för Betesmarker och slåtterängar

Skriv ut diagram för Betesmarker och slåtterängar

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

  • Använda det i trycksaker
  • Använda det i presentationer
  • Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

https://www.sverigesmiljomal.se/miljomalen/ett-rikt-odlingslandskap/betesmarker-och-slatterangar/

Slåtterängar

Arealen slåtterängar med miljöersättning för 2001-2014 och för perioden 2018 och framåt. Slåtterängarna särredovisas här, men de ingår även i den totala arealen betesmarker och slåtterängar i diagrammet ovan. För perioden 2001-2014 redovisas slåtterängar med allmänna och särskilda värden, medan för perioden 2018 och framåt redovisas endast slåtterängar med särskilda värden. De olika perioderna är därför inte jämförbara.

Ladda ner diagramdata för Slåtterängar

Skriv ut diagram för Slåtterängar

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

  • Använda det i trycksaker
  • Använda det i presentationer
  • Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

https://www.sverigesmiljomal.se/miljomalen/ett-rikt-odlingslandskap/betesmarker-och-slatterangar/

Ängs- och betesmarker är viktiga livsmiljöer för odlingslandskapets biologiska mångfald. Förutsättningarna för biologisk mångfald kan därför följas via arealen hävdade ängs- och betesmarker. Minskar arealen försämras förutsättningarna för många av dess arter. Indikatorn visar att arealen betesmarker med miljöersättning från det svenska landsbygdsprogrammet har minskat sedan 2005, medan arealen slåtterängar har ökat. Marker med höga natur- och kulturvärden har klarat sig något bättre än marker med lägre värden. Indikatorn har inte uppdaterats för perioden 2015-2017 på grund av problem med tillgång till data.

Indikatorn följer utvecklingen för odlingslandskapets natur- och kulturvärden

Indikatorn följer upp miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap, men även Ett rikt växt- och djurliv. Inom Ett rikt odlingslandskap följer indikatorn i första hand preciseringar om biologisk mångfald, men också preciseringar om kulturmiljövärden och friluftsliv. Indikatorn visar dels på den totala arealen ängs- och betesmarker som har miljöersättning, dels på arealen ängs- och betesmarker med höga natur- och kulturvärden. Det finns även ängs- och betesmarker som sköts utan miljöersättning, vilket innebär att indikatorn inte visar exakt hur stora arealer ängs- och betesmarker som faktiskt hävdas.  

Betesmarker och slåtterängar hyser höga natur- och kulturvärden

Betesmarker och slåtterängar hyser en stor del av odlingslandskapets natur- och kulturvärden. Bara en mindre del av de betesmarker och slåtterängar som fanns vid sekelskiftet 1900 finns kvar i dag, som en följd av jordbrukets rationalisering. Markerna kräver skötsel genom bete och slåtter för att behålla sina värden. De som sköter markerna med betesdjur och slåtter kan söka miljöersättning inom landsbygdsprogrammet för det arbete de utför.

Enligt miljökvalitetsmålet ska odlingslandskapet vara öppet och variationsrikt med betydande inslag av hävdade naturbetesmarker och slåtterängar samtidigt ska de biologiska värdena och kulturmiljövärdena bevaras eller förstärkas, vilket dels kräver fortsatt skötsel, dels att marker restaureras.

Den totala arealen betesmarker och slåtterängar som sköts med miljöersättning ökade mellan 2000 och 2005 till som mest drygt 500 000 hektar men har sedan dess minskat och var 2019 cirka 417 000 hektar. Arealen betesmarker och slåtterängar med höga natur- och kulturvärden har varit någorlunda stabil under hela perioden och utgör mellan 200 000 och 220 000 hektar av totalarealen. I marker med höga natur- och kulturvärden ingår betesmarker och slåtterängar med särskilda värden, alvarbete, skogsbete, fäbodbete, mosaikbete och gräsfattiga marker. Arealen slåtteräng som sköts inom miljöersättningen har mer än fördubblats sedan 2001.

Metod

Så här tog vi fram indikatorn

Data är hämtade från Jordbruksverkets stödstatistik. För åren 2018 och 2019 ingår data över areal betesmarker och slåtterängar med miljöersättning som finns i Jordbruksverkets beslutstödssystem BLIS. För fäbodbeten hämtas dock data från den officiella jordbruksstatistiken i Jordbruksverkets statistikdatabas. För åren 2007 till 2014 ingår data över areal betesmark med miljöersättning för betesmarker och slåtterängar och med miljöersättning inom utvald miljö (ersättningsform i landsbygdsprogrammet 2007–2013 med tilläggsår 2014). För perioden 2001 till 2010 ingår data över areal betesmark med miljöersättning för bevarande av betesmarker och slåtterängar (ersättningsform i landsbygdsprogrammet 2001–2006). För åren 2000 till 2003 ingår data över areal betesmark med miljöstöd för betesmarker och med miljöstöd för öppet odlingslandskap – betesmark. Glappet i tidsserien beror på problem med att få ut data ur Jordbruksverkets ersättningssystem och indikatorn kommer därför inte att uppdateras för åren 2015-2017.

Arealen slåtterängarna särredovisas i indikatorn, men de ingår även i den totala arealen betesmarker och slåtterängar i det översta diagrammet. För perioden 2001-2014 redovisas arealen slåtterängar med allmänna och särskilda värden, medan för perioden 2018 och framåt redovisas endast slåtterängar med särskilda värden. De olika perioderna är därför inte jämförbara.

Systemet som data hämtas ifrån är ett levande system där arealerna förändras i och med att ärenden handläggs. Uttag som görs vid olika tidpunkt kan därför till viss del skilja sig åt. Uttagen som redovisas i indikatorn har till övervägande del gjorts i mars året efter.

 

Fördjupning

Ängs- och betesmarker är beroende av fortsatt hävd

Betesmarkernas och slåtterängarnas värden har uppkommit som en följd av människors brukande av markerna och värdena är beroende av fortsatt hävd. De biologiska och kulturhistoriska värdena är därmed starkt sammankopplade. Framförallt slåtterängarna har genomgått en omfattande minskning under det senaste århundradet. År 1927 fanns det cirka 526 000 hektar slåtteräng[1], vilket kan jämföras med de drygt 11 000 hektar som finns i dag och som fortfarande sköts med slåtter. Orsaken till att slåtterängarna har minskat i så hög grad är att vinterfodret till betesdjuren produceras på åkermark (vall) istället för på slåtterängar. Många av de slåtterängar som tidigare sköttes med slåtter betas istället i dag och räknas då som betesmark. Betesmarkerna har också minskat, men inte i samma omfattning.

Miljökvalitetsmålet anger att odlingslandskapet ska vara öppet och variationsrikt med betydande inslag av hävdade naturbetesmarker och slåtterängar som erbjuder livsmiljöer och spridningsvägar för vilda växter och djur. Naturtyper som är knutna till odlingslandskapet ska ha gynnsam bevarandestatus och biologiska värden och kulturmiljövärden som uppkommit genom långvarig skötsel ska vara bevarade eller förbättrade. Dessutom ska hotade arter och naturmiljöer återhämta sig. Det är svårt att utifrån preciseringarna fastställa hur stora arealer (av olika naturtyper) som behövs, men det är tydligt att arealerna behöver öka.

Naturbetesmark, utmarksbete och kultiverad betesmark

Betesmarkerna i indikatorn utgörs av såväl naturbetesmarker som kultiverade betesmarker. En naturbetesmark har, i motsats till en kultiverad betesmark, inte påverkats av exempelvis gödsling eller plöjning i närtid. I naturbetesmarkerna finns vanligtvis de stora flora- och faunavärdena, men också de kultiverade betesmarkerna har betydelse för odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden.

Det finns anledning till att följa utvecklingen av marktyperna alvar-, skogs, fäbod- och mosaikbete var för sig, dels eftersom de har höga värden, dels då de utgör resterna av det som tidigare utgjorde så kallade utmarksbeten. Utmarksbeten var de stora arealer betesmark där djuren stängdes ute från inägorna där man framförallt hade sina åkrar. Utmarksbeten ingår i indikatorn, men då hopslagna med marker med särskilda värden, till kategorin ”marker med höga natur- och kulturvärden”.

Under perioden 2001 till 2019 ökade alvarbetena fram till 2005, men minskade därefter till en stabil nivå på cirka 26 000 hektar. Arealen fäbod- och skogsbete har följt samma mönster och stabiliserats på cirka 16 000 respektive 13 000 hektar. Mosaikbete och gräsfattiga marker infördes som en egen markklass i landsbygdsprogrammet 2007 och arealen har ökat till cirka 6 000 hektar 2019.

Hur utvecklas markernas värden?

Indikatorn följer hur stor areal betesmark och slåtteräng som sköts inom miljöersättningen. För att följa kvalitetsförändringar i markerna krävs kompletterande uppföljning. Jordbruksverket finansierar ett uppdrag för att följa kvaliteten i ängs- och betesmarker sedan år 2006. Kvalitetsuppföljningen består av två delar, en provyteinventering och en fjärils- och humleinventering. Under 2017 publicerade SLU en rapport med resultat från tillstånds- och förändringsanalyser utifrån kvalitetsuppföljningen[1].

Länsstyrelsen driver miljöövervakning av gräsmarker inom den regionala miljöövervakningen i landskapsrutor. Miljöövervakningsprogrammen kommer gemensamt att ge underlag för framtida bedömningar av hur de biologiska värdena i ängs- och betesmarkerna utvecklas.

Riksantikvarieämbetet har utvecklat en metod för att följa mängd, läge och tillstånd för olika kulturmiljövärden genom NILS (nationell inventering av landskapet i Sverige), bland annat de kulturbärande landskapselementen i åker, äng och betesmark. Det är endast delar av denna metod som är i drift och då inventeras landskapselement vid åkermark genom den regionala miljöövervakningen i landskapsrutor[2]. Kulturmiljöer i betesmarker och slåtterängar övervakas alltså inte.

Inventering av Sveriges ängs- och betesmarker

En inventering av de biologiskt och kulturellt mest värdefulla ängs- och betesmarkerna i Sverige genomfördes mellan åren 2002 och 2004. Sammanlagt beskrevs 6 700 hektar ängar och 228 900 hektar betesmarker. Data från inventeringen finns samlade i databasen TUVA, vilken kan nås från www.jordbruksverket.se/tuva.

Nya data registreras efter hand, från och med 2016 ligger fokus i inventeringen på att återbesöka tidigare inventerade marker men inventeringen av nya marker fortsätter också. Inventeringen utgör en grund för kvalitetsuppföljningen av slåtterängar och betesmarker. Bland marker i ängs- och betesmarksinventeringen har andelen som sköts med miljöersättning minskat jämfört med 2004 (tabell 1), men har sedan 2010 varit stabil på cirka 70 procent . I huvudsak är det andelen marker som sköts med allmänna värden som har minskat[3].

Tabell 1. Andel av värdefulla gräsmarker inventerade i ängs- och betesmarksinventeringen som sköts med miljöersättning. Metod för analysen har justerats något mellan åren.

 

2004

2008

2010

2012

2014

Särskilda värden (hektar)

169 100

161 300

145 700

162 000

159 000

Allmänna värden (hektar)

20 700

21 000

23 200

19 600

16 500

Summa

189 800

182 300

168 900

181 600

175 500

Andel

80 %

77 %

69 %

71 %

68 %

Betesmarker i landsbygdsprogrammet 2014-2020

År 2014 beslutades om ett nytt landsbygdsprogram för Sverige. Programmet innebär satsningar på företags- och landsbygdsutveckling samt miljöåtgärder. I programmet finns bland annat alla miljöersättningar och miljöinvesteringar.

Syftet med miljöersättningen för betesmarker och slåtterängar är att bevara och förstärka hävdgynnade natur- och kulturmiljövärden. Betesmark definieras som ett jordbruksskifte som inte är lämpligt att plöja och som används till bete. Det som växer där ska vara lämpligt som bete och dugligt som foder. Lantbrukaren kan få ersättning för skötsel av marker med allmänna respektive särskilda värden. Därutöver finns särskilda markklasser för alvar-, skogs-, fäbod- och mosaikbetesmark.

För betesmarker och slåtterängar som omfattas av miljöersättning finns krav på att de ska skötas med bete och/eller slåtter varje år så att ingen skadlig ansamling av förna sker. Gödsling, kalkning, användning av kemiska bekämpningsmedel, täkt av sten och jord eller andra åtgärder som kan skada natur- och kulturvärden får inte utföras. För betesmarker och slåtterängar med höga natur- eller kulturvärden som kräver särskild skötsel kan jordbrukaren få ersättning för särskilda värden. Särskild skötsel kan till exempel vara förbud mot tillskottsutfodring av betesdjur, reglering av betestryck och betes- och slåttertidpunkt eller skötsel och underhåll av kulturhistoriska lämningar. 

Förändringar av EU:s jordbrukspolitik

Under 2005 infördes EU:s reformerade jordbrukspolitik i Sverige. Tidigare areal- och djurbidrag upphörde till stor del och ett nytt gårdsstöd infördes. Gårdsstödet innebär att ersättning lämnas för åker- och betesmark om vissa skötselkrav uppfylls, dock utan krav på produktion. Det innebär att betesmarkerna ska skötas, men det är svårt att avgöra hur hävden påverkas. Minskade djurbidrag gör det mindre lönsamt att ha betande djur, men å andra sidan ges ökad ersättning till betesmarker. Gårdsstödsreformen ledde till ett ökat intresse för att anmäla betesmarker som tidigare inte varit registrerade, vilket innebär att den redovisade arealen 2005 inte stämmer överens med vad som faktiskt fanns.

För att ytterligare öka miljönyttan med gårdsstödet införde EU under 2015 krav på att en viss del av gårdsstödet ska villkoras till miljöåtgärder, en så kallad förgröning av stödet. Förgröningen medför krav på bevarande av permanenta gräsmarker på nationell nivå, krav på en viss gröddiversitet (minst tre grödor måste odlas på större gårdar) samt krav på att det ska finnas så kallade ekologiska fokusarealer (endast krav i de delar av Sverige som präglas av jordbruk).

Under 2014 beslutade regeringen om att använda en del av gårdsstödet till ett riktat djurbidrag till nötkreatur. Stödet har kunnat sökas från och med 2015. Förhoppningsvis kan detta leda till att fler betesmarker hävdas framöver.

Regler om antal träd i betesmarker och slåtterängar

År 2008 kom nya regler för vilka betesmarker och slåtterängar som är stödberättigande. Detta var på grund av att Sverige fått kritik för att tidigare ha betalat ut stöd för marker med för mycket träd och buskar. Eftersom regelförändringarna inte var tillräckliga infördes nya regler år 2009.

Jordbruksverket har gjort en utvärdering av miljöeffekterna av reglerna. Reglerna innebar att man har ändrat på vad som får räknas som ängs- och betesmark efter hur mycket träd det finns. En del arealer har därmed försvunnit men det mesta tyder på att de marker som förvunnit inte kan räknas som hävdgynnad naturtyp. Reglerna har också inneburit röjning i ängs- och betesmarker vilket i många delar varit positivt. Negativt är att en del jätteträd och grova träd har röjts bort vilka representerade stora natur- och kulturvärden som inte går att återskapa. Regelverket har också inneburit ett stort missnöje och krånglet kan ha bidragit till att man valt att inte längre söka ersättning[4].

En ny ängs- och betesmarksdefinition beslutades under 2015. Fokus är numera på markens fodervärde och inte på antalet träd. Detta kan ha påverkat betesmarksarealerna i en positiv riktning.

Läs mer på Jordbruksverkets webbplats.

Läs om Riksantikvarieämbetets miljömålsarbete på myndighetens webbplats.


[1] SLU, 2017. Uppföljning av kvalitetsförändringar i ängs- och betesmarker via NILS. https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/nils/publikationer/2017/arbetsrapport_472.pdf Arbetsrapport 2017 472.

[2] Regional miljöövervakning i landskapsrutor. www.remiil.se

[3] Jordbruksverket, 2012. Betesmarker och slåtterängar med miljöersättning. Jordbruksverkets rapport 2012:42. Uppgifter om arealer för 2012 och 2014 är opublicerade data utifrån analyser som Jordbruksverket har gjort.

[4] Jordbruksverket 2012, Hur påverkas natur- och kulturvärden av en striktare betesmarksdefinition? Rapport 2012:20

 



[1] SCB 1930. Statistisk årsbok för Sverige 1930.

Om data

Typ av indikator enligt DPSIR:
Status (tillstånd)
Dataleverantör:

Kontakt för indikatorn

Johan Wallander Miljömålssamordnare, miljöanalysenheten, Jordbruksverket johan.wallander@jordbruksverket.se 036-15 57 19

Ansvarig myndighet för indikatorn Betesmarker och slåtterängar: Jordbruksverket